Sverige har ju inlett turneringen i Vancouver med två segrar även om spelet kanske inte har varit så imponerande hittills. Härnäst väntar Finland i gruppfinal.
   Sedan 1998 i Nagano har ju NHL-proffsen fått lov att delta i OS. Men fram till dess hade de olika länderna endast tillgång till spelare från sina inhemska ligor och Tre Kronor bestod således mestadels av elitseriespelare.
   Vid turneringarna i Sarajevo ’84 respektive Calgary ’88 var förre Rögleforwarden Michael Hjälm en av dessa elitseriespelare som representerade Sverige.

Han föddes faktiskt i Stockholmsförorten Flemingsberg men familjen flyttade sedan norrut och uppväxten skedde i Bjästa, Ångermanland som ligger två mil söder om Örnsköldsvik. Först blev det spel i KB65 men det var först efter klubbytet till MoDo i gymnasieåldern som karriären tog fart på allvar.
   Det var också MoDo Michael Hjälm representerade under båda sina två olympiska spel. Däremellan hade han tre säsonger med Björklöven där det blev SM-guld 1987.
   Inför säsongen 1991-92 lockades Michael Hjälm till Ängelholm och Rögle som satsade på att nå elitserien. Satsningen lyckades direkt och sedan gjorde han ytterligare fyra säsonger med Rögle i elitserien innan karriären rundades av i samband med Rögles degrdering våren 1996. Men han och familjen stannade i Ängelholm och en civil karriär som brandman tog vid. Han jobbar kvar som brandman än i dag och har också börjat att engagera sig lite mer i Rögle igen efter att ha varit ifrån klubben en rad år när spelarkarriären tog slut.
   - Jag och Dan Tangnes (en annan fd Rögleforward) är tränare för Rögles U16-lag. Det har gått väldigt bra än så länge och vi hoppas kunna göra ett bra SM-slutspel, säger Michael Hjälm.
   Du har stannat kvar vid brandmannayrket?
   - Ja, det har blivit så. Jag började som lärling men nu är jag brandman på heltid och det trivs jag bra med.

Under OS i Sarajevo ’84 och Calgary ’88 var alltså Michael Hjälm med i Tre Kronors trupp och han fick med sig medalj hem vid båda tillfällena. Brons ’84 och brons igen ’88 men den gången på ett lite snöpligt sätt. På den tiden avgjordes OS i ett serieslutspel och inför sista matchen i turneringen låg Sverige på silverplats. Men i den sista matchen skrällde Finland stort och besegrade redan klara OS-guldmedaljörerna Sovjet med 2-1 och snodde silvret framför näsan på Tre Kronor som fick nöja sig med brons.
   - Det var ju väldigt snöpligt. Det hade så klart varit roligare med silver men två OS-brons är inte alls fy skam.
   Vad minns du annars av dina två OS-turneringar?
   - Att det var riktigt roligt och att det kändes väldigt stort. Större än ett VM eftersom så många olika idrottsmän och kvinnor från olika sporter samlas på samma ställe vid samma tidpunkt. Fast det är svårt att följa OS när man är där. Dels har man fullt upp med sitt eget och dels är det lite bökigt att ta sig runt till alla olika arenor.
   Så ni var inte på plats och såg någon svensk i någon annan gren?
   - Jodå, vi hann med en del. Både i Sarajevo och Calgary såg vi t ex Tomas Gustafsson vinna guld i skridsko. Har också sett lite längdåkning och konståkning under mina två OS. Konståkning var faktiskt häftigt att kolla på live. Betydligt häftigare än folk tror.
   Som bekant så bor ju de aktiva i OS-byn under spelen. Kanske inte som att bo på hotell men ändå helt okej.
   - Det är lägenheter man bor i så det är bra standard. Det jag minns bäst från OS-byn var att matsalen var öppen dygnet runt. Man kunde få mat precis när man ville.

Michael Hjälm är Stor Grabb nummer 129 i svensk ishockey. Han gjorde sin landslagsdebut mot Kanada i en dubbellandskamp 1983. Matcherna spelades i Leksand och Luleå. Förutom sina båda OS-turnmeringar har han också hunnit med två VM-turneringar. 1985 i Prag och 1986 i Moskva.
   Vilket är ditt bästa minne från Tre Kronor?
   - Det är ju de två OS-turneringarna som är störst. Men även vissa enskilda matcher minns man tydligt. Vår upphämtning mot Finland under VM-86 då Anders ”Masken” Carlsson gjorde två mål sista minuten vilket gjorde att vi fick 4-4 är en match som man aldrig kommer att glömma, säger Michael med lite nostalgi i rösten.
   De fem säsongerna i Rögle blev alltså Michael Hjälms sista i spelarkarriären. Han värvades till klubben samtidigt med andra stjärnor som Kennet Johansson, Kari Eloranta och Heinz Ehlers.
   Varför blev det egentligen Rögle en gång i tiden?
   - Det kändes lite kul och spännande att testa något nytt. Varken jag eller frugan är väl egentligen några vintermänniskor så det lockade att flytta söderut.
  
Givetivs är elitserieavancemanget det största minnet från Rögletiden men han vill också nämna en speciell match:
   - Den klassiska Luleåmatchen har ju verkligen etsat sig fast i minnet. Vi var tvungna att vinna för att inte åka ner i allsvenskan (vilket man gjorde vid jul på den tiden) men vi låg under med 2-4 inför sista perioden. Men vi vann tredje perioden med 4-0 och vann med 6-4. Då var det tryck i hallen vill jag lova.
   Vad minns du från SM-kvartsfinalerna mot Malmö 1994?
   - Vi var ganska chanslösa egentligen även om det var väldigt kul. Vi förlorade med 3-0 i matcher men jag minns att åtminstone två av matcherna var jämna.
   Följer du Rögles A-lag i dag?
   - Så mycket jag hinner. Mitt uppdrag med U16-laget tar en del tid men jag har väl sett ca hälften av matcherna.
   - De har haft det tungt men jag hoppas att de fixar nytt elitseriekontrakt. Kvalserien går väl knappast att undvika men det gäller att de börjar vinna igen under de sju sista matcherna och därmed få in en bra och positiv känsla. Sen måste de få igång anfallsspelet också, avslutar fd olympiern Michael Hjälm och håller tummarna.

PATRIC ANDERSSON
Publicerad: 2010-02-21 22:18

1135