TORSDAGEN DEN 17 MAJ

Första nedsläpp: #11 Tord Elvenes

Lördagsmatchen mot Tingsryd får bästa tänkbara start när Tord Elvenes gör matchens första nedsläpp.
   Under 1990-talet bildade han tillsammans med bröderna en legendarisk kedjetrio som hockeysverige fortfarande minns och i Kenny All Star Game var han tillbaka på is för första gången sedan skadan som stängde karriären år 2000.

Den högerfattade ytterforwarden var den med mest fysisk spelstil i brödratrion.
   Redan som 17-åring tog han plats i det Röglelag som gick upp i Elitserien och två år senare spelade han regelbunden Elitseriehockey under Christer Abrahamssons ledning.
   Kedjan med Roger, Stefan och Tord innehöll spelsinne, målsinne samt power och blev flitigt uppmärksammad i media.
   Efter två år i Elitserien blev Tord säsongen 1994-95 utlånad till Mörrum i allsvenskan - trots att årets värvningar i vissa fall höll tveksam karaktär.
   Via två säsonger i Helsingborg i tredjeligan var han åter i Rögle BK när nysatsningen 1997-98 inleddes och säsongen 99-2000 hade Tord som 25-åring fått något av ett andra genombrott i karriären, den här gången i en ny perfekt komponerad kedja med Peter Högardh och Per Wallin.
   Året därpå hade Rögle skickat iväg bröderna och Tord var ensam kvar att hålla Elvenesfanan högt. Dessvärre satte en nackskada stopp för fortsatt spel redan i november år 2000 och Röglekarriären stannade på 7 säsonger, 165 matcher och 78 poäng fördelat på 41+37.

Du arbetar idag på Räddningstjänsten i Ängelholm, var brandman det självklara valet vid sidan av hockeyn?
- Nej, det var frun som hittade en annons för deltidsbrandman medan jag fortfarande jobbade på Intersport. Efter tre år som deltid blev en tjänst öppen och jag började på heltid på Räddningstjänsten. Jag trivs jättebra med jobbet.

Din bror Roger är sportchef i Rögle, hur insatt är du i klubben?
- Jag är hyfsat insatt, mer nu än för några år sedan. Jag följer Rögle i tidningen och genom Roger och även Stass som är ungdomstränare. Dessutom tittar jag på TV-matcherna som går. Jag har aldrig gillat att titta på TV-matcher utom när Rögle spelar. Att titta på landslag och annat har jag aldrig haft intresse för.

Jag minns från läktarplats matchen hemma mot Helsingborg i sista omgången före jul 1991, och den magi det innebar att se en komplett Elveneskedja för allra första gången. Hur minns du själv debuten tillsammans med bröderna?
- Jag var fruktansvärt nervös inför matchen. Jag var med i truppen och hade tränat några pass med A-laget, men jag trodde inte på spel redan den säsongen. Det var riktigt stort att få debutera i A-laget och dessutom spela med brorsorna. Jag har för mig att jag missade en straff som Abris tyckte att jag skulle lägga i debuten, men den matchen är ändå ett stort minne.

Familjen Elvenes är synonymt med Rögle BK, hur mycket kretsade er tillvaro kring hockey när ni bodde hemma på Havregatan?
- Allt! Vi gick i skolan, sedan var det landhockey hemma på gatan på eftermiddagen och träning i ishallen på kvällen. Man är mer eller mindre uppfödd i gamla hallen. Jag brukade hänga med när farsan tränade Rogge och Stass och många trodde att jag aldrig skulle börja spela hockey, att jag skulle ha blivit uttråkad av all hockey redan på förhand, men jag tröttnade aldrig på att vara i ishallen.
   - Hemma på Havregatan spelade vi derby mot Skördegatan. Jag, Kenny, Jörgen och Märlan (Martin Larsson) mötte målvakten Anders Ekstrand och hans kompisar i matcher på liv och död där Skördegatan alltid fick stordäng.

Vem är största vinnarskallen i brödratrion Elvenes?
- Stass eller jag. Roger är mer diplomatisk och var den som fick gå emellan när jag och Stass rykte ihop gång på gång när vi tävlade i alla möjliga grejer. Vi är båda riktigt tjurskalliga.

Kenny All Stars var sommarens stora snackis och en match alla kommer att minnas. Beskriv din känsla att vara tillbaka i hetluften inför din gamla publik?
- Det var en helt overklig känsla att få vara med om detta. Jag har bara åkt någon gång på allmänhetens åkning med mina döttrar sedan jag slutade i Rögle för 10 år sedan, men efter tre ispass inför den stora matchen satt grejerna i ryggraden igen. Hockeygenerna fanns kvar och det var riktigt roligt att spela match igen med brorsorna.
   - Jag trodde aldrig att jag skulle få sitta och skriva autografer och vara med om en sådan fantastiskt rolig grej som Kenny All Star Game, både själva matchdagen men även dagen före när vi samlades med laget och laddade upp med träning. En upplevelse att ta med sig resten av livet.

Hur minns du skadan som satte stopp för karriären? Känns det bittert i efterhand att ha fått ett så abrupt avslut på karriären?
- Det var en match just mot Tingsryd och jag skickade ner pucken i anfallszon och åkte för att byta. Tydligen hade jag retat upp någon av deras små backar för på väg till båset fick jag en tackling i ryggen som jag inte var beredd på och fick en whiplashskada.
   - Jag försökte komma tillbaks hela den säsongen, för skadan hände i början, men när sommaren kom var det bara att konstatera att det inte gick. Idag kan jag leva normalt, men jag har fortfarande känningar av skadan och domningar i ena armen. Visst hade jag velat ha en snyggare avslutning på karriären, jag hade kunnat spela flera säsonger till. Dessutom var det en dålig säsong med laget med tråkig defensiv hockey det året.

Om du får välja ett enda ögonblick ur karriären att återuppleva, vad väljer du då?
- Då är det Helsingborgsmatchen, A-lagsdebuten. Det var ingen jättestor match, men min största dröm redan från uppväxten var att få spela i Rögles A-lag. Dessutom fick jag spela med Rogge och Stass.

Förutom bröderna, vem var din bästa lagkompis?
- När jag kom tillbaka till Rögle från Helsingborg satt jag bredvid Niclas Gullerstedt och Jakob Johansson i omklädningsrummet och vi hade mycket trevligt ihop. Jag återfick verkligen glädjen i hockeyn igen och fick uppleva en ny tid i Rögle som jag inte ens kunde tänka mig när jag var utlånad till Mörrum och sedan spelade två år i Helsingborg. Det var bra i HHC också med "Femman" som tränare, men hockeyn som helhet i den divisionen var en bit ifrån Rögle…

Avslutningsvis: Hur långt når årets Rögle på vägen mot Elitserien?
- Just nu ser det jättebra ut. Jag hoppas det räcker till Kvalserien för där kan allt hända. Bottenlagen i Elitserien ser inte jättestarka ut och tittar man på det året Rögle gick upp senast så är det lite samma typ av lag med unga hungriga spelare. Dessutom har Kenny och Roger mycket erfarenhet att ta fram i kvalsituationer.

OLOF ERIKZON
Publicerad: 2010-12-03 10:07

1890