TORSDAGEN DEN 17 MAJ

Zaar tillbaka på måndagsträningen

Den otäcka nackskadan kunde slutat riktigt illa. Jonathan Zaar hade änglavakt och på måndagens träning var den 18-årige backen tillbaka med laget - endast tre månader efter smällen.
   - Jag var med på övningarna utan kontakt och körde sedan lite på egen hand med puck. En grymt skön känsla även om det fortfarande är en bit kvar till spel.

Röglesupportrarna och lagkompisarna höll andan när Jonathan olyckligt föll in i sargen och skadade nacken i mitten av september. Två kotor skadades och för huvudpersonen handlade det om dygn i extrem ovisshet i kombination med den chockartade upplevelsen.
   - Jag kan berätta att när man ligger tio timmar på en jäkla brits, och det enda man får höra om och om igen är att ligga absolut stilla, då är man inte särskilt stor. Jag har aldrig varit med om värre.
   - Tankarna kom om och om igen; Ska jag kunna gå igen? Blir jag förlamad? Tankarna snurrade i mitt huvud om hur livet skulle bli, berättar han.
   Efter skräcktimmarna i Helsingborg skickades Jonathan vidare till Lund för ytterligare diagnos.
   - Jag kom till intensiven och skulle opereras morgonen därpå. Precis när de skulle köra iväg mig för att steloperera nacken kom läkaren in och sa till mig att jag skulle upp och gå. Jag trodde först att han skämtade med mig och hade mentalt redan ställt in mig på operation, men de hade upptäckt att skadan kunde läka genom stabilisering med stödkrage. Hade jag opererats hade jag aldrig fått tillbaka full rörlighet.

De nio veckorna i stödkrage var över i slutet av november och rehabiliteringen gick därmed in i en ny fas. Sjukgymnastik kombinerades med lättare skridskoåkning i värmeställ och på måndagen var Jonathan Zaar tillbaka i full utrustning tillsammans med resten av laget.
   - Det var läskigt i början när jag lagt stödkragen men man märker att det läker för varje dag. Nu har jag nästan fått tillbaka rörligheten helt i nacken och jobbar med sjukgymnastens program för att stärka upp musklerna igen.
   - Det är en speciell kroppsdel att träna upp. Nacken stärks ju i kombination med övriga rörelser man gör, så min träning handlar exempelvis om löpning, snabba start och stoppövningar och att balansera på en bräda med vikter i händerna.
   Första riktiga ispasset handlade om puckövningar utan närkamper och avslutsövningar mot målvakterna.
   Jonathan njöt i fulla drag - trots att konditionen inte var på tidigare nivå.
   - Det var en grymt skön känsla att vara tillbaka så pass mycket, även om flåset inte var på topp. Jag kände inte av skadan alls och hade inte ont efteråt heller.

Något spel den här säsongen har varit helt uteslutet. Läkarna beräknade konvalescenstiden till mellan 5-7 månader, men de positiva signalerna efter första tidens rehab har ställt dörren på glänt. Läkarna uppmuntrar dessutom skridskoåkning som ett bra redskap för att bygga upp musklerna kring nacken igen.
   - De är hoppfulla till spel nu. Vi kommer absolut inte att stressa på med tanke på att det rör sig om en allvarlig skada, men samtidigt hoppas jag på spel innan säsongen är över. Det blir en bra bonus att ta med sig till nästa år.
   Lagkompisarnas starka utveckling under hösten har han följt från läktarplats samt framför datorn. Jonathan tror på fortsatt utveckling och ett lag som är riktigt svårslaget när det gäller som mest: i mars-april.
   - Jag har sett nästan alla hemmamatcherna på plats och köpt bortamatcherna på datorn. Jag är inte alls förvånad över vår kapacitet, vi visade redan på försäsongen vilken vår högstanivå är när vi slog de schweiziska topplagen. Nu har vi kommit igång på allvar i serien också och visat att vi kan slå vilket lag som helst.
   Vad är Rögles största styrka i år?
   - Att vi är ett riktigt skridskostarkt lag som åker sönder våra motståndare. Det kommer att krävas mer och mer för att kunna rubba oss ju längre säsongen går, avslutar måndagens comebackspelare efter sitt efterlängtade ispass med lagkompisarna.

OLOF ERIKZON
Publicerad: 2010-12-13 14:10

1939