I Lars Nylins artikelserie om Elitserie-legendarer i Aftonbladet har nu turen kommit till Sverker Torstensson.
   Sverker debuterade i Rögle 1968 i högsta serien och flyttade sedan vidare till Nybro och Södertälje innan karriären avrundades i Rögle 1982-84.
   I tidevarvet för Old Time Hockey personifierade Sverker hela den kanadensiska stilen varje kväll i veckan.
   Läs mer i Aftonbladets specialartikel och se bilder från karriären. [Elitserielegendarer]


Se även Nätmagasinets artikel om Sverker inför Nybromatchen hemma förra hösten:


Tuffe Sverker tillbaka i hallen

Tänk dig en gigantisk databas, innehållande alla egenskaper hos alla Röglespelare genom tiderna.
    Tänk dig att du skriver in följande ord i sökrutan; ”Position: Back – Spelstil: Defensiv – Tuffhet: Maximal”.
    Antalet träffar lär knappast få din dator att koka över.
    Här möter ni den tuffaste av dem alla: Sverker Torstensson, en sann Jonstorpare – en grym Rögleit!
    En spelare som spelade Kanadainspirerad ”Old Time Hockey” långt före det ens var ett begrepp. Ja faktiskt samtidigt som den spelades i Kanada!
    På onsdagskvällen gör han åter entré på isen för att göra första nedsläpp mellan sina två gamla lag; Rögle-Nybro.
    Historien om Sverkers hockeyresa börjar i Jonstorp 1957.
    Byns hockeyentusiaster har, med hjälp av välbärgade potatisbönder, lyckats få en konstfrusen hockeybana.
    Sverker är sju år gammal och fastnar snabbt för hockeyn.
    - Den konstfrusna banan blev min stora lycka. Jag växte upp i Jonstorps by och var vid hockeyrinken praktiskt taget dygnet runt, minns han.
    - Vi tränade fruktansvärt hårt ute i Jonstorp man märkte resultatet när man blev juniorspelare.
 
 Raka vägen in i Rögles elitlag
    Elva år och tusentals timmar på Jonstorps hockeyrink senare värvades han till Rögle ännu inte fyllda 18 år. Nu tog karriären ordentlig fart.
    - Det var våren 1968 som jag skrev på för Rögle. Laget hade gjort sin bästa säsong i högsta serien och missat slutspelet med en hårsmån. Jag vågade inte ens hoppas på spel i A-laget, men gick faktiskt rakt in i truppen.
    Sverker var tillsammans med Bo Wahlberg den enda som spelade samtliga 43 matcher (tränings-+ serie- samt DM-matcher) säsongen när Rögle åkte ur högsta ligan.
    - De ”stjärnor” som värvats till laget höll inte samma klass som de tidigare årens värvningar. Vi halkade ganska snabbt efter i tabellen, minns Sverker.
    För egen del gick säsongen mycket bra.
    Första seriematchen var hemma mot Djurgården, förlust 6-4 i premiären 20 oktober. I andra omgången, borta mot Brynäs, kom första målet i den vid tidpunkten rödvita tröjan. Sverker reducerade för Rögle vid ställningen 6-0 i en match som slutade med 10-3 förlust.
    Sammanlagt blev det sju mål under säsongen. Men nu var det knappast målskyttet som var Jonstorpsproduktens främsta kännetecken, varken då eller senare i karriären.
    Nej, redan under debutsäsongen i Rögle var det styrkan, tuffheten, aggressiviteten som kom att karaktärisera Sverker.
 
 ”Hockey är inte för ynkryggar”
    Efter att Rögles degradering fullbordats fortsatte karriären i högsta ligan. Nu i Nybros tröja.
    Och det var faktiskt först här och nu som positionen blev back.
    - Jag hade alltid spelat center både i Jonstorp och Rögle. Men andra året i Nybro fick vi många backar skadade och jag fick gå ner och stötta upp backsidan. Det gick så bra att jag bestämde mig för att stanna kvar.
    - Det dröjde inte länge förrän jag blev uttagen till B-landslaget Vikingarna just som back.
    Nybro åkte upp och ner ur högsta ligan, och efter uttåget 1972 rullade Sverkers hockeyresa vidare till klassiska Södertälje Sportklubb.
    De sex säsongerna i SSK resulterade både i SM-silver och SM-brons de två första åren, men framförallt; Ett renommé som en av de allra tuffaste spelarna i hela Elitserien.
    - Jag bestämde mig redan som liten för att spela kanadensiskt. Jag har alltid älskat den hockeyn och gör det fortfarande. Hockey ska vara tufft, det ska inte vara en sport för några jäkla ynkryggar. Hockey är en kampsport med glöd, engagemang tuffa tag och närkamper. Annars kan man gå och titta på bandy.
    - Och samtidigt vill jag påpeka att jag tycker slagsmålen mestadels är löjliga och att jag är helt emot fega påhopp och fult spel. Det ska vara hårda, tuffa, men ärliga tag.
 
 Slagsmål på läktaren i Gavlerinken
    Under Sverkers tid i Södertälje gick man från en toppklubb till nedflyttning sista året.
    - De första åren hade vi ett fantastiskt lag och snittade på 10.000 åskådare. Man hade ju ståplats på hela långsidan i Scaniarinken på den tiden.
    Laget rockade och Sverker var en av lagets största profiler. En stor publikfavorit med sin ovanliga spelstil. Klubbens kassör såg pengarna rulla in i kistan och utbrast ”Det är tur vi har tuffa killar som Sverker, det är sådana som fyller läktarna åt oss”.
    Sverker fyllde läktarna på hemmaplan, och fick dem att koka över på bortaplan.
    Vid ett tillfälle fick han nog, och begav sig upp på läktaren.
    - Det var i Gavlerinken, runt 1975-76. Jag hade blivit utvisad, på den här tiden fanns det inga plexiglas bakom båsen och jag överöstes av skit uppifrån läktaren. Jag fick nog och gick rakt upp. Det blev tumultartat...
    - Min fru var med uppe i Gävle och tittade på matchen. Efter bråket med publiken satt det folk i närheten av henne och utbrast ”åh stackars den där jävelns fru, skrattar Sverker åt episoden som inträffade redan före filmen ”Slagskott” existerade.
    Våren 1978 hade SSK rockat färdigt och klubben åkte ur Elitserien.
    - Vi hade en generationsväxling som sköttes dåligt. Inför sista året tappade vi 15 spelare och dessa ersattes av 15 halvdåliga norrlänningar. Ett trist slut på flera fina år i SSK för min del. Det var där jag hade mina allra bästa år i karriären.
 
 Nära skriva på för AIK
    Sommaren 1978 var MoDo intresserade av att värva den tuffa backprofilen. Laget höll på att bygga det lag som vann SM-guld våren efter.
    - Men både jag och min fru tyckte att Örnsköldsvik låg alldeles för långt borta. Istället skrev jag på för Deilinghoften i tyska ligan. Det var ett roligt äventyr, och en chans att för första gången i karriären tjäna bra med pengar. Som Elitseriespelare på 1970-talet hade man bara så att det precis gick runt. I Tyskland kunde man även spara för framtiden.
    - Kvalitén var hyfsad på ligan. Det var som nu, det var snäppet under Elitserien.
    Efter ett år i Tyskland gick flyttlasset hem till Sverige igen.
    Både AIK och Skellefteå var intresserade av Sverkers signatur.
    - Det var riktigt nära att jag gick till AIK. En klassisk storklubb. Men så kom Karlskrona med ett bud. De hade precis tappat bröderna Loob och var desperata efter värvningar till sitt lag i andraligan.
    - Hockeyn var riktigt het i Karlskrona i början av 80-talet. Vi hade 3500 på våra matcher, det var samma som i Ängelholm några år senare.
   
 ”Rögle behöver defensiva backar”
    Våren 1982 tog Rögle ett efterlängtat kliv upp i andraligan igen. 70-talets ökenvandring i tredjeligan var över och Ted Sator höll på att bygga ett Division 1 lag.
    Sverker kontaktades och återvände till nordvästra Skåne för att, på nytt ,etablera RBK i andraligan.
    - Jag var 32 år, det kändes att det var tillfälle att flytta hem och avrunda karriären i Rögle. Jag spelade fortfarande tufft, även om det inte lika extremt som när jag var yngre. Nu tog jag en papparoll i laget samtidigt som jag var polis. Ingen skulle få komma och jäklas med oss. Då fick de med mig att göra.
    - Jag tycker att Rögle skulle behöva en sådan spelare idag. Varje lag måste ha tuffa killar också, sådana som är helt inriktade på det defensiva och fysiska spelet.
    Efter två säsonger, 1982-84, hade Sverker i allra högsta grad etablerat Rögle åter i dåtidens
 Division 1 och lade skridskorna på hyllan för att istället träna moderklubben Jonstorp i tre säsonger.
    Idag är han 57 år och driver sin hästgård hemma i byn.
    Tröja nummer #5 är hissad i hans ära i Jonstorp, men moderklubbens hockey har han ingen större koll på längre. Däremot följer han Rögle med stort intresse.
    - Jag följer inte Jonstorp längre. Inte sedan de skrev på avtal och blev farmarlag åt Helsingborg. Det gjorde mig mycket besviken, ett hårt slag mot hela klubbens själ. Ett samarbetsavtal med Rögle hade varit en helt annan sak. Det är två klubbar med genuin hockeykultur...
    - Jag går på många av Rögles matcher och är bra insatt i vad som händer. Det jag hoppas är att man inte bränt krutet redan i säsongsinledningen i år, utan att man har kraft kvar även när det drar ihop sig till viktiga kvalmatcher framåt våren.
    - Jag tycker att hittills har man spelat väldigt bra med puck, men varit sårbara utan. Det Rögle skulle behöva för att gå upp i Elitserien är ett par-tre riktigt bra defensiva och tuffa backar, avslutar den tuffaste av dem alla; Sverker Torstensson, vars enda riktiga arvtagare hittills varit Stefan ”Femman” Nilsson.