I dag skulle Pollenkungen fyllt 100 år

Sveriges blott sjätte inomhushall för ishockey må inte längre existera mer än på gamla suddiga fotografier och i minnet, men arvet från skomakarsonen från Skörpinge vilar ännu tungt över Rögle BK.
Det var under hans överinseende och med hans passion som klubben växte från att spela matcher mot lokalkonkurrenter på isen vid brandstationen i Rögle till en stabil tillvaro i högstadivisionen med hemmarink i en av landets modernaste idrottsanläggningar.

Gösta Carlsson föddes som tredje barnet i en syskonskara om fyra. Fadern Carl Johan var en hängiven biodlare, något som fascinerade den unge sonen.
Redan innan han fyllt sex år fick han därför ta hand om en egen bikupa, vilken beboddes av en svärm som lämnat faderns odling. Projektet med den egna kupan höll dock på att ta slut redan en vecka efter att det börjat. Några misstag kostade ett par sting i tummen, vilket dämpade entusiasmen. Carl Johan lovade dock att om Gösta höll ut skulle han snart bli immun mot binas gaddar.
Även om han föredrog idrott och fågelskådning - två intressen som följde honom genom livet - framför skolan, lyckades Gösta avlägga sin realexamen i Ängelholm 1934.
Kattarps lanthandel blev hans första arbetsplats och samma vinter fick han upp ögonen för bandyklubben ute på dammarna i Rögle. Under cykelresorna till och från arbetet stannade han ofta till för att se spelarna yra runt på isen, fascinerad av det snabba spelet och lagandan.

Just som andra världskriget tog sin början i Europa 1939 kallades den då 21-årige Gösta in som befälselev vid I16 i Halmstad, och en yrkesbana i kronans uniform lockade. Det fanns en lång militär tradition i släkten och möjligheterna att träna boxning var fina.
Slutligen skulle dock valet falla på rollen som stationskarl vid SJ och Ängelholms station. Några år senare, midsommaren 1945, gifte han sig med sin hustru Ester i Höja kyrka.

Livet kom dock att ta en rejäl vändning. I en glänta i Sibirien, på den plats som idag pryds av ett betongmonument, fick Gösta en försommarkväll 1946 syn på ett underligt ljus. Första tanken var att det brann på marken han förvaltade åt greve von Geijer, men när han närmade sig var det något helt annat som mötte honom…

Exakt vad som skedde den där aftonen visste han bara själv. När han väl valde att tala om händelsen var det i en trollbindande skildring av hur en främmande farkost, ett ufo, hade nödlandat efter ett haveri som kostade flera av besättningsmedlemmarna livet.
Han kunde också beskriva hur en av de nio överlevande hade visat att han inte fick gå närmre, men såg skeppet lyfta och lämna efter sig några föremål, bland annat en ring och en stav av okänt material. Kvar var också Gösta, täckt av en gul substans som visade sig vara björkpollen.

Att föremålen verkligen existerar är klart, de ställdes ut i Ängelholm under stort säkerhetspådrag under 90-talet. Oklarare är exakt hur upplevelsen fick Gösta att närma sig gåtan kring pollenkornens kemi, en fundering som föddes redan med bioodlingen i unga år - men med hjälp av bland annat forskaren Hans Palmstiern och yngre brodern Eric Carlsson lyckades han med just detta.
Man drabbades dock av ett stort bakslag när en brand härjade Oregården utanför Vegeholm 1952 och lågorna rövade hela det gigantiska magasinet på 600 kilo pollen. Då man aldrig kunde bevisa att det existerat vägrade försäkringsbolaget betala ut någon ersättning, men ett år senare hade man återskapat förrådet och kunde bilda AB Cernelle - nu med kobror som vaktade lagret. Gösta Carlsson blev Pollenkungen.

1963 stod den nykrönte konungen inför behovet av en ny lagerlokal för sitt pollen om somrarna. Idén att kombinera bygget med en inomhusarena för bandyklubben som nu blivit hockeyklubb var född och 13 oktober samma år invigdes Vegeholms Isstadion.
Notan landade enligt en samtida artikel från NST på 1.157.000 kronor. Året efter värvades kanadensaren Des Moroney som spelande tränare och under hans ledning rusade Rögle genom tredjedivisonen. 18 raka segrar var segersviten, och målskillnaden förkrossade 224–32.
De stora bomberna briserade dock inför säsongen 65/66 då både USA:s VM-målvakt Tom Haugh och NHL-proffset Ulf Sterner offentliggjordes för klubben. ”Kostnaden för det här är väldigt vettig" konstaterade Gösta i tidningarna.

Under de följande två säsongerna var Vegeholms Isstadion utsålt varje match och avancemanget till division ett, som då var högstaligan, stod klart sedan Rögle först säkrat en kvalplats i grundseriens sista omgång genom att besegra Tingsryd borta med 8-2 - en match som för övrigt avslutades med ett numera legendariskt snöbollskrig mellan Ulf Sterner och åskådare. Gösta själv var aldrig på plats under i Småland, men stod i telefonkontakt med laget.

Det slutgiltliga avancemanget säkrade Rögle därefter genom att besegra KB-63 i säsongens sista match hemma i Vegeholms Isstadion.

Av de byggnaderna Pollenkungen lät uppföra för Rögles räkning återstår idag bara några av de villor som byggdes för spelarna just intill arenan - bostäder som många av dagens besökare passerar på väg till Lindab Arena.
Vegeholms Isstadion förintades i en brand 1982 sedan en förlupen svetsloppa antänt träläktaren och en svart rökpelare stigit över Ängelholm, som för att varsko alla om katastrofen.

Minnet av Gösta Carlsson vilar dock fortfarande tungt över klubben. Så sent som för två år sedan, på 70-årsdagen av hans upplevelse i gläntan, samlades ett stort antal supporters vid monumentet som Pollenkungen 1972 lät uppföra i Sibirienskogen för att minnas honom och vad han kom att betyda för Rögle BK. Det vill vi göra även idag.
Gösta Carlsson avled 4 oktober 2003.

Artiklen publicerades ursprungligen 30:e november, 2018