Säsongen 1993/94 är på många sätt en tid som får de flesta Röglenostalgikers hjärtan att klappa lite fortare.
Truppen var fullproppad med namn som idag ses som några av de största i klubbens historia, under en tiodagarsperiod tog man några av klubbens främsta segrar i Elitserien (10-2 hemma mot Modo, 10-1 borta mot Djurgården samt 7-3 hemma mot Malmö inför 5001 åskådare). En sjätteplats i tabellen innebar klubbens första SM-slutspel där man ställdes mot blivande mästarna Malmö, som dock blev för svåra.
24 år och 359 dagar senare efter den senaste slutspelsmatchen är det nu äntligen dags på nytt!

Men innan vi skriver ny historia vill vi minnas tillbaka. Så här minns tio av spelarna som var med då säsongen och slutspelet 93/94.

{!A}

Roger Elvenes:
– Övertidsförlusten hemma minns jag med en tudelad känsla. Det är naturligtvis riktigt kul att ha spelat ett SM-slutspel med fullsatta läktare och draget som var, men samtidigt är det jäkligt surt att vi inte lyckades vinna den matchen.
– Vi hade chanserna att avgöra och kvittera till 1-1 i matchserien, och det kändes som det satt i när vi spelade tredje matchen. På något sätt var det då eller aldrig i Ängelholm, säger han.
Den förre centereleganten ser hela säsongen som ledde fram till klubbens första slutspel som väldigt minnesvärd.
– Vart vi än spelade kändes det som vi hade mycket fans på plats, och draget på hemmaplan var helt… Det var verkligen så enormt som det sägs att det klassiska draget var.

{!B}

Stefan Elvenes:
Klubbens främste målskytt genom alla tider blev också förste Röglespelare någonsin att göra ett slutspelsmål på hemmaplan när han kvitterade till 1-1 knappt nio minuter in matchen i Ängelholm.
– Det var trafik framför mål och Nordström var skymd, så jag skickade in en handledare. Det var nog inte särskilt hårt, men den gick in ändå, skrattar "Stass" när han får referera målet 25 år senare.
– Läktarna kokade matchen igenom, och det var lite oflyt att vi inte kunde knipa segern, för det tyckte jag att vi var värda.
Eftersom arbetet som scout för St. Louis Blues innebär att en stor del av tiden tillbringas på resande fot, är det dock lite osäkert om han får möjligheten att finnas på plats när slutspelet drar igång.
– Men ska jag inte iväg och bevaka någon annan match kommer jag absolut att vara där, lovar han.

{!F}

Daniel Glimmenvall:
– Vi visste på förhand att det var riktigt tuffa matcher vi stod inför, och helst hade vi nog önskat oss att få möta ett annat motstånd. Sedan är det klart att vi hade en förhoppning om att ta oss vidare, men Malmö var väldigt bra den säsongen, minns backen som då bar efternamnet Johansson på ryggen.
I sin roll som sportchef för Rögles juniorer ser han kommande slutspel som ett essentiellt steg att ta i klubbens utveckling.
– Erfarenheten av att bli bekväm med sådana matcher där man spelar med en positiv känsla i kontrast till att spela exempelvis kvalseriematcher där man har kniven mot strupen är viktig att få.
Glimmenvall lovar också att han kommer följa slutspelet på nära håll - men snarare som supporter än i sin yrkesroll.
– Räkna med att jag är på plats, och jag förväntar mig jättebra stämning!

{!C}

Michael Hjälm:
– Publiken i Ängelholm var helt otrolig. Klacken hade en egen sång för alla spelare, och det var inte många sekunder det var tyst.
– Då menar jag inte på något sätt att det är dåligt idag, men det var en riktig gryta, förklarar den dubble olympiske medaljören.
Förutom sina OS-medaljer hade Hjälm även ett VM-silver och ett SM-guld under bältet och var därmed en av de mest rutinerade i laget när han ledde in Rögle i klubbens första slutspel. Han ser likheter mellan laget då och nu. – En bra blandning av lite äldre rutinerade spelare, tillsammans med unga hungriga killar. Man har visat att man kan slå vilket lag som helst.

Benny Johnsson:
– Inför första matchen sa Abris sa till mig att "du måste smälla Svehla", säger den dåvarande juniorspelaren som hade kallats hem från Linköping för att täcka upp för Peter Lundmark under dennes korta skadefrånvaro.
Med ett mål och en målgivande passning på de sista grundseriematcherna spelade han till sig en plats i slutspelet, där ordern så kom.
– Plötsligt såg jag pucken sakta glidande ned mot deras förlängda, och att Svehla var där - så jag satte fart, men det var jag som fick hämta handskar och klubba i sarghörnet innan jag åkte och bytte, skrattar Benny.
Förutom proppen från Malmös stjärnback, och känslan att ha spelat ett SM-slutspel med sin bror, är det annars publiktrycket i Ängelholm som etsat sig fast i hjärnan hos honom.
– Det var helt otroligt, vid ett tillfälle blev det så högt att "Tian" Pettersson och Dennis Johansson (de dåvarande materialförvaltarna) hukade sig och höll för öronen…

Pierre Johnsson:
– Stämningen och hypen kring matcherna. På den tiden var den mediala uppmärksamheten för Elitserien inte riktigt på samma nivå som den är idag, men det blev mycket fokus på de här matcherna från alla håll.
– Det är en oerhörd upplevelse att spela matcher om medaljer inför fullsatta läktare, det är det man tränat för hela säsongen, säger Pierre på telefon från Hongkong.
Trots att den förre backen befinner sig på andra sidan jordklotet har han kunnat följa jakten på slutspelsplatserna via den moderna tekniken, och resan är noggrant planerad för att han ska kunna vara hemma i Sverige när slutspelet drar igång.
– Jag landar på fredagskvällen och den första matchen i slutspelet är lördag eftermiddag, så du kan vara lugn för att jag sitter på läktaren när det drar igång.

{!D}

Kenny Jönsson:
– Jag minns att vi satt i omklädningsrummet och sa att vi lottas säkert mot Malmö, säger den förre backen.
Efter att ha besegrat Luleå med 8-4 i Ängelholms Ishall i säsongens sista grundseriematch samlades laget kring Sportnytt, som på den tiden förmedlade beskedet via sin sändning 21:40. Mycket riktigt blev det också derbyrivalen man ställdes mot.
– Det blev som derbyn ska vara. Hårt och tufft på isen och fulla arenor. Vi bjöd upp till dans, men Malmö vann, minns Kenny - som själv var nära att bli segerskytt i Ängelholm med sitt mål till 2-1, innan gästerna kvitterade i slutminuterna och skickade matchen till övertid.
– Att man nått slutspel nu är viktigt, måste jag säga. Väldigt roligt för föreningen att nå dit, och jag lär vara på plats.

Peter Lundmark:
– Det var ett riktigt slumpmål som avgjorde matchen i Ängelholm. Jag var inne på isen och såg att pucken gick upp till deras back som skickade in den på mål, säger "PL" om avgörandet knappt två minuter in på övertid.
– Malmö var nog det enda lag vi hade problem med den säsongen, men vi slog dem två gånger om i serien och jag minns att fansen tryckte upp tröjor med resultatet på.
Han går in det det faktum att det blev Malmö som stod för motståndet i klubbens första SM-slutspel.
– Hur ofta händer en sådan grej, egentligen? Egentligen kan det inte bli roligare än att få gå in och spela derby i ett slutspel, det är egentligen helt otroligt!
Trots att den gamle anfallsbjässen är mitt uppe i det rafflande avgörandet av J20 Superelits fortsättningsserie med moderklubben Skellefteå lär Lundmark hålla ett extra öga på Rögles slutspel.
– Man är mer än förtjänta av detta. Ängelholm är mitt andra hem, jag bodde där halva livet, så det är jättekul.

{!G}

Mats Lööv:
– Vi var bra, men Malmö var snäppet bättre. Kanske kom vår formtopp lite för tidigt på säsongen, vi låg trea i samband med juluppehållet och hade några veckor där vi vann ett par matcher riktigt stort, funderar han.
Att Rögles måltotal för säsongen sprang iväg till 160 fullträffar, näst bäst bakom slutspelsmotståndaren Malmö, var delvis högerskyttens förtjänst. Med 23 mål var "Super-Lööv" bäste svenskfödde målskytt i Elitserien, och totalt trea i poängligan med 44 poäng.
– Allt höjs lite i ett slutspel. Spelet blir tuffare, domarna tillåter lite extra och publiken låter lite mera. – Rögle har många trogna supporters, och att klubben nu nått slutspel är ett bra sätt att betala tillbaka lite till dem för allt stöd. De skapar en härlig inramning, lovordar Lööv.

{!E}

Pelle Svensson:
– Det fanns ett rykte, jag tror det startade i Kvällsposten, att man från Malmöhåll skulle flyga helikopter till en match i Ängelholm… Sedan kan jag inte minnas om det faktiskt var inför slutspelet eller om det var en seriematch, men var säkert Percy Nilsson det kom ifrån, drar sig Pelle till minnes.
– Sedan minns jag ju givetvis att Malmö hade ett riktigt jäkla bra lag, samt givetvis stämningen i Ängelholms Ishall. Grunden till atmosfären kring Rögle idag byggdes upp på den tiden.
Med 13 säsonger som spelare och ytterligare fem i klubbens organisation känner den gamle lagkaptenen naturligtvis Rögle utan och innan. Annalkande SM-slutspel tror han kan betyda mycket för framtiden.
– Jag tror att det är sista barriären som bryts nu. Organisationsmässigt finns alla delar redan på plats, men nu kommer man både i det egna mentala tillståndet och i anseendet utifrån kunna ta nästa steg.