Han målade linjerna till planen på Bandygraven
Publicerad: 2018-12-09
Rögles historia
Som sexåring hjälpte han till att märka upp de röda linjerna som märkte ut planen på Bandygraven, den största av dammarna i Rögle. Med rödfärg i hand och de alldeles för stora skridskorna på fötterna sköts den unge spolingen framåtlutande fram av sin far Sture, som var lagledare för laget. Ett knep som gav raka och fina linjer när Rögle BK fortfarande spelade med det röda nystanet och klubborna var böjda. Näst i tur när vi återknyter bekantskapen med profiler från förr är Kjell-Arne Nilsson.

Kjell-Arne skrattar åt minnet i höstsolen som reflekteras i vattnet som fyller den djupa dammen. Det är fortfarande ganska varmt för att vara i slutet av november, och en bärande is känns avlägsen.
Det var här som ortens ungdomar på 20-talet samlades om vintrarna för att åka skridsko, och en liten bit bort, på Café Sandvik i Vegeholm, valdes 1932 en första styrelse för den unga bandyklubben. I dag må hemmet kallas Lindab Arena, men födelseplatsen är här, ute på dammarna i Rögle.
Med både fadern Sture och modern Asta engagerade i den unga klubben dröjde det inte särskilt länge innan även Kjell-Arne ofta återfanns på vinterisen. Skridskorna, de där som var flera storlekar för stora, hade hans far köpt av en sjöman som behövde pengar och för att hålla dem kvar på fötterna var han tvungen att ha morgonskor på fötterna.

Från början var det enbart bandy som gällde i den lilla byn. Den unge Kjell-Arne var ofta med och hjälpte till att skotta isen från nysnö om söndagsmorgnarna, och följde gärna med sin far i bussen till Perstorp eller Bromölla när det vankades bortamatch för seniorlaget.
Samtidigt fick han själv debutera för juniorerna som 13-åring och hann totalt med närmre 100 bandymatcher för klubben innan ishockeyn, som klubben la till på agendan inför säsongen 50/51, blev den huvudsakliga i Rögle BK. Det trots att klubben på kort tid blivit något av en maktfaktor i skånsk bandy och 1948 vunnit sitt första distriktsmästerskap på seniorsidan sedan man besegrat IFK Malmö på Prästsjön i Örkelljunga. Även Kjell-Arnes juniorer lyckades kamma hem mästartiteln samma säsong.
– 97 matcher har jag hört att jag spelade, men vet inte om det stämmer exakt. Jag har en silvermedalj som man fick för att ha spelat 50 matcher, men nådde aldrig guldmedaljen man fick når man nådde 100, förklarar han och lägger till att efter hans sista säsong med ishockeyn återupptog han bandyn.

Det är först när man forcerat slyn som numera omger Bandygraven man får en förståelse för hur stor den verkligen är. Vattenytan sträcker sig långväga, vilket stundtals innebar ett bryderi för bandyspelarna - även om det hjälpte till att bygga upp en god kondition…
– Du kan ju tänka dig hur bollen rullade iväg så fort den var över linjen innan vi fick en sarg kring planen, skrattar Kjell-Arne.
Ett och annat bandynystan fick också fiskas upp ur någon av de vakar som uppstått när isen sågats upp i en tid då kylskåpet ännu inte hade blivit ett måste i varje hem, eller när isen släppt längst land. Inte heller detta kunde stoppa spel.
– Man la en planka från kanten och ut på isen, så fick vi gå via den. Publiken fick stå kvar och titta på matchen från land, minns han.
Bytte om inför fighterna på isen gjorde man i en uttjänt järnvägsvagn som, efter några kommunala turer, kunde fraktas ut till dammarna och få nytt liv som Rögles första omklädningsrum. Därifrån kunde också modern Asta sköta en kaffeservering dit en av klubbens första målvakter brukade kika in för att få med sig en sockerbit ut på isen. Kjell-Arnes egen favorit därifrån var dock en leverpastejsmörgås, där gurkan skurits på längden.

När ishockeyn väl gjorde sitt intåg i byn på 50-talet handlade det om en tredje idrott för Kjell-Arne. Förutom bandyspel på dammarna spelade han också fotboll i Vegeholms svartgula mundering, en förening som ännu ligger honom varmt om hjärtat. När klubben firade sitt 75-årsjubileum 2009 valdes den forne backen in som hedersmedlem i Vegeholms IF och vasen han uppvaktades med då pryder stolt sin plats i hemmet.
På den tiden var det ingen ovanlighet att man inte bara kombinerade en sommaridrott med en vinteridrott - många var de som spelade både ishockey och bandy om vintrarna, vilket gjorde att det inte var sällsynt att en hockeymatch på förmiddagen följdes av bandy några timmar senare. Det kom dock att bli i den stickade hockeytröjan med RBK på bröstet som Kjell-Arne skulle få sina största framgångar.

Under Rögles blott fjärde hockeysäsong 1953 debuterade den då 18-årige Kjell-Arne i seniorlaget. Som en av sina främsta sportsliga framgångar minns han särskilt segern i DM-finalen mot Malmö FF 1958, vilket också var Rögles första seger i ett distriktsmästerskap.
Matchen skulle ha spelats redan året innan, men vintern var en av de mildare på länge i Skåne, och isarna - i den uträckning de verkligen låg - höll inte för spel. Istället fick man göra upp om förstaplatsen påföljande vinter, i en match där division tre-laget Rögle besegrade högstaligalaget med 7–5. En stor framgång för klubben, konstaterar Kjell-Arne.
En betydligt tristare säsong väntade dock 60/61. Rögle gick på is i mitten av november, och den första träningen för säsongen var förlagd till den relativt nybyggda ishallen i Jonstorp. Plötsligt försvann isen under Kjell-Arnes skridskor och han "satte en rova", som uttrycket då löd. Sargen bröt fallet, men inte mjukare än att både ett ledband i foten skadades och en spricka uppstod i benet.
– Jag fick gå gipsad och spelade inte en enda match den säsongen. Istället fick jag stå och titta på, minns han den trista säsongen.

Men även om han inte kunde medverka på isen gjorde Kjell-Arne ändå stor nytta för sin klubb genom att bistå utanför isen - något han även gjorde efter sin sista säsong som spelare.
Förutom att sköta försäljningen av biljetter till hemmamatcherna för sex kronor styck tog han även hand om rollen som lagledare för juniorlaget. Till det gjordes många år som ordförande för den supporterklubb som under 80- och 90-talet samlade kring 1500 medlemmar och årligen genererade en stor säck med pengar till Rögle.
Bland uppgifterna där fanns bland annat att ordna bussar till bortamatcherna, även om Röglefansens ankomst ibland inte var riktigt uppskattad när man anlände…
Vid en resa till Jönköping valde polisen att omhänderta sex resenärer från de tre bussarna redan vid ankomst. Anledningen till detta tycktes ytterst oklar, så i rollen som reseledare tog sig Kjell-Arne fram till ordningsmakten för att få reda på skälet, samtidigt som en hundförare tappade kontrollen över sin jycke. Plötsligt högg ett par tänder fatt i armen på Kjell-Arne, som idag skrockar gott när han berättar om hur polisen tvingades be om ursäkt.
I mitten på 90-talet gjorde han dock sin sista säsong i Rögles organisation, men han följer fortfarande laget intensivare än de flesta. Det är ingen ovanlighet att han cyklar ned till Lindab Arena för att beskåda träningarna, men sällan matcherna. Hörseln medger inte riktigt den ljudnivå som uppstår då.
– Men min son var ute hos oss och ordnade så vi kan se alla matcher ändå, förklarar han nöjt och diskuterar ivrigt Mattias Sjögrens efterlängtade comeback i Rögletröjan kvällen innan.

Efter skadan var Kjell-Arne tillbaka på Rögle Ishockeybana vid brandstationen när vintern lägrade sig över Skåne 1961. Det var ett tidskrävande arbete att ständigt hålla en spelbar is, många nätter innan match samlades man i en bod och spelade kort. Förloraren fick byta av den som spolade isen, och så höll man på. "Kamratandan var fantastisk", berättar Kjell-Arne, och arbetet gav ett gott resultat.
– Vi hade en fantastisk is på dammarna. Man drog en tunna med uppvärmt vatten från en av dammarna på en släde, där man spänt upp en säck baktill, minns han.
En stor förändring skulle dock komma när Pollenkungen bestämde sig för att bygga Vegeholms Isstadion.

Om man bläddrar i Årets Ishockey från 1964 finner man mot slutet av boken ett foto på Kjell-Arne med verktyg i händerna. Bilden illustrerar hur även hela föreningen var involverade i bygget som stod färdigt inför säsongen 63/64, vilket även kom att bli den sista säsongen för backen som tidigare spelat forward.
Kunskapen från yrket som licenssvetsare kom till nytta i uppförandet av den nya hemmaplanen, även om det till största delen handlade om snickeri, och arbetet pågick fram till elfte timmen. Det var först vid midnatt lördagen innan invigningsmatchen som allt stod klart, hustrun Ann-Marie kunde avsluta fönsterputsningen, och Vegeholms Isstadion var redo för match.

Intresset för premiärmatchen och den moderna arenan var skyhögt i Ängelholm med omnejd. Nybygget fylldes till brädden med åskådare och Röglespelarna bytte om för match under spänd förväntan.
Kjell-Arne bildade backpar tillsammans med ett annat av Rögles stora namn genom tiderna, Lennart Åkesson. På andra sidan isen stod Djurgården, som året innan spelat hem SM-serien, och hade stjärnor som Sven Tumba, Rolle Stoltz och Lasse Björn i laguppställningen.
Minuterna innan match, just som Röglespelarna stod redo för att gå in på isen, hörde dock Kjell-Arne ett oljud. Ett kraftigt oväder hade dragit in över Ängelholm, och regndropparna föll häftigt på det nylagda plåttak som nu skyddade både spelare, is och publik från väder och vind.
– Det var en härlig känsla att stå där och höra regnet på taket, och ett av mina absolut starkaste minnen, slår han fast.

Kjell-Arne Nilsson avled 1.e juni, 2022

Fakta/Kjell-Arne Nilsson
Ålder: 83 år.
Bor: Ängelholm.
Familj: Hustrun Ann-Marie, barnen Leif-Arne & Annika, tre barnbarn.
Gör idag: Pensionerad licenssvetsare.
Position som aktiv: Back, tidigare forward.
Tröjnummer: 2.
Säsonger som Röglespelare: 10 (53/54 - 63/64, missade hela säsongen 60/61 p.g.a skada).
Bäste tränare: Martin Quick. "Den ende tränaren jag haft, annars tränade vi själva".
Bäste medspelare: Björn Johannesson.
Bäste motståndare: Sven Tumba.
Bäste Röglespelare genom tiderna: "Det finns så många bra att välja mellan. Ulf Sterner på sin tid, men se hur bra Mattias Sjögren var i sin första match i comebacken".
Bästa Rögleminne: Kamratskapet i klubben.

Artiklen publicerades ursprungligen 9:e december, 2018. Kjell-Arne Nilsson avled 1.e juni, 2022.

Andreas Ljunggren