Sett genom backspegeln ser det ut som ett järtecken, att han föddes bara några få höst- och vintermånader innan den unga bandyklubben valde sin första styrelse 1932.
Med sina 63 år och flera roller i klubben kan Lennart Åkesson se tillbaka på en livstid i Rögles färger, ett värv som hade sin början redan innan pucken var släppt i klubbens första match någonsin - en match som han faktiskt var med att spelade.
Men precis som för flera andra av den generationens spelare började Tångafödde Lennarts bana i Rögle i jakten på det röda nystanet.

En tätortsavgränsning just efter millennieskiftet kungjorde att de båda tegelbruksorterna genom åren har kommit att växa samman, men i en tid då bandyn fortfarande uteslutande var den enda vintersporten i Kullabygden separerades byarna fortfarande åt av något hundratal meter åkermark - enbart ihopkopplade av Röglevägen som löper som en orm genom byarna och ända ut till pampiga Rögle Gård. Denna väg kom om vintrarna att bli väl trafikerad av den unge Lennart som ofta cyklade de få kilometrarna från barndomshemmet till dammarna, för att tillsammans med de andra unga männen för att delta i spelet på blankisen.
– Oftast var isen som en glasruta. Snöade det inte, utan frös till när det var klart väder, då blev den riktigt fin. Sedan är det klart att det hände att det snöade och att vi fick skotta, men oftast var det riktigt bra, minns han de skånska vintrarna.
– Men blåste det från norr, då var det kallt så in i helvete…

Debuten i Rögles gröna bandytröja gjordes som 16-åring, då två mål från hans position som vänsterytter hjälpte till att betvinga Höganäs med 4-2. Annars beskriver sig Lennart inte som någon målskytt vad gäller just bandyn.
– Jag körde mest runt och spelade fram, skjuta kunde jag inte. Det var inte som med Börje Bengtsson eller Kurt Svensson (även de spelade senare hockey i Rögle), de kunde skjuta… Det var så målvakterna blev rädda, berömmer han de forna lagkamraternas skottstyrka.
Istället var det i Vegeholms gula fotbollströja Lennart först gjorde sig känd som en målskytt. På de 495 spelade matcherna blev det flera fullträffar, även om det exakta antalet tycks försvunnit in i det förgångna.

1949, året efter Lennarts bandydebut, fick ishockeyn sitt stora genombrott i Sverige. Uppskattningsvis såg 25.000 personer matchen mellan Sverige och Kanada på Stockholms Stadion, och sporten skulle snart spridas genom landet likt en rasande löpeld. På gården i Tånga, där Lennart arbetade som dräng, var mästerskapet dock - av naturliga skäl - inget som märktes av.
Faktum är att när ishockeyn tillkom som idrott hos Rögle hade han aldrig ens sett sporten spelas.
– Nej, det hade jag inte. Det fanns inte TV som visade matcher som idag, utan det var bandy som var vintersporten, säger Lennart.

Trots avsaknaden av TV dröjde det dock inte länge förrän idrotten nådde även Kullabygden, och bandyklubben Rögle BK beslöt sig för att även bli ishockeyklubben Rögle BK. Sommaren 1949, bara några månader efter att Tjeckoslovakien spelat hem nationens andra guld genom att besegra Sverige och därmed gå om Kanada under mästerskapets sista dag, klubbades beslutet. Sedan man uppfört en landbana inte långt från Robbagraven (senare Bandygraven) och premiärmotståndet spikats till ett bortamöte med Skånes Fagerhult var Rögle redo för sin första, historiska, hockeymatch!

22 januari, 1951: Erfarenheten av "puckandet" var ringa för de nyblivna ishockeyspelarna.
En ihärdigt absent kyla hade rått över vinterhelgerna, och det var först nu en köldknäpp drog in över de skånska slätterna.
På ovanvåningen i en fabrikslokal hemmavid hade några av spelarna fått möjligheten att öva skott med de nya, underligt utformade, klubborna - men i övrigt hade den enda träningen som tillåtits varit i form av löpning.
I Skånes Fagerhult hade man å sin sida grundat ishockeysektionen av klubben redan 1947, vilket gett hemmalaget ett rejält försprång på sina gäster - som tidigare uteslutande ägnat sig åt bandy.
Trots det var matchen en relativt jämn tillställning, och resultatet skrevs slutligen till 4-2, sedan Gunnar Svensson gjort Rögles båda mål. Den första segern för det nybildade laget kom knappt tre veckor senare, när hemmapremiären av Rögle Isbana resulterade i seger mot Mörarp med 5-0 - den enda segern av de sju träningsmatcherna man spelade jungfrusäsongen.

Första tävlingssäsongen gjorde hockeysektionen året efter, säsongen 51/52. Rögle spelade fyra matcher i den norra Skåneserien, men ett antal vänskapsmatcher gick också av stapeln.
Laguppställningarna i bandyn och ishockeyn var i stort sett identiska i ishockeyns vagga, vilket innebar att spelarna dubblerade sitt matchande - inte sällan med två matcher inom loppet av några timmar.
– Klockan 13 kunde vi spela bandy, och efter matchen gick vi hem för att äta och vila en kort stund. Sedan snörade vi på oss skridskorna igen och så spelade vi hockey klockan 17, minns han.
Lennart bildade kedja med sin bror Verner Åkesson - de bägge bröderna sattes på varsin kant, Lennart till vänster och Verner till höger. I mitten fanns Lennarts partner från bandyn, vänsterinnern Kurt Svensson, som fick rollen som center.

De som mötte Lennart Åkesson på rinken fick räkna med att Röglespelaren tog för sig. Lantbruksarbetet hade byggt upp styrka hos vänsterforwarden, och utdelade tjuvnyp belönades ofta med samma mynt.
– Så snäll var jag nog inte… Om någon jävlades gick jag inte undan.
En gammal hockeysanning säger dock att ingenstans gör det lika ont att få igen som på resultattavlan - även det en konst som forwarden behärskade.
Vid ett bortamöte med ett Landskronalag, sannolikt Landskrona BoIS, var seger ett måste för Rögle. "Vinna eller försvinna", konstaterar Lennart. Den målfarlige forwarden såg dock ut att tvingas utgå i förtid, sedan en hög klubba träffat honom på hakan.
Ett ymnigt blödande sår uppstod, och lagkamraterna konstaterade att skadan behövde sys. Lennart själv tyckte annorlunda.
– Jag sa att "vi spelar matchen färdigt först…".
Så blev det. Rögle vann matchen med 4-1, och det via fyra mål från en blodig Lennart Åkessons klubba. Såret syddes först efter hemkomsten till Ängelholm, och ett ärr syns än idag på Lennarts haka som minne av matchen.

Några riktiga skydd fanns inte att tala om.
Ett par benskydd och handskar användes, men huvudskydd var det sämre med. På en tidig actionbild syns Lennart bära en stickad keps med skärm när han - med god hjälp av poängstarke backen Sven Morin - snappar åt sig pucken. Med åren skulle någon form av hjälmliknande huvudskydd utvecklas, men axelskydd bar han aldrig under sin hockeykarriär.
Ska man tro Lennart själv behövdes det inte heller.
– Jag hade axlar så det räckte ändå, lovar han med ett skratt.

En bild från Lennarts fotoalbum visar hur han, i egenskap av lagkapten, får ta emot en rovfågelprydd pokal från Gösta "Polenkungen" Carlsson på annandag jul 1962.
Fotot på de båda Rögleikonernas handslag är inte bara unikt för den signifikanta betydelsen det avbildade ögonblicket har i klubbens historia.
Disponent Carlsson hade införskaffat den pampiga pokalen två år tidigare, och genom att vända underläge till seger med 5-2 hade nu Rögle - för tredje året på raken - besegrat Jonstorp i det årliga mötet. Vinsten innebar inte bara att trofén - som fått namnet Cernellepokalen - tillföll bandyklubben permanent, utan viktigare var löftet som följde med den.
– "Det här gjorde Ni bra, nu ska Ni ha en hall" sa Gösta till mig, han tyckte vi var värda det, minns Lennart.
Bygget avslöjades allmänt först i februari, och samtida tidningsartiklar skriver att Pollenkungen fattat beslutet "på stående fot" bara dagar innan - vilket mycket väl kan innebära att den dåvarande kaptenen var förste person att få löftet…

Vegeholm Isstadion invigdes med match mot Djurgården 13:e oktober 1963, och Rögle lämnade den isande nordanvind som kunde vina över Rögle Isbana till förmån för landets modernaste hockeytempel. Lennart Åkesson var lagkapten och bildade backpar med Kjell-Arne Nilsson i öppningsmatchen.
– Det var en dröm som blev verklighet… Ja, nästan som att komma in i himmelen.
Premiärsäsongen i ispalatset på platsen där det gamla Hedentorpska trädgårdsmästeriet legat blev hans sista som spelare.
Efter 14 år i rinkarna gick karriären vidare som materialare under Rögles resa till högstaligan, därefter som säljare på marknadsavdelningen. Samtalen med sponsorer skötte Lennart parallellt med det civila arbetet inom byggnadsbranschen, och när han fyllde 65 år 1997 blev uppdraget på marknadsavdelningen en heltidssyssla.
Med undantag av ett kortare avbrott 2004 stannade han på posten fram till 2011, då han - 79 år gammal - valde att dra sig tillbaka.

Lennart Åkessons nia, siffran han bar under 12 av sina 14 säsonger som hockeyspelare, får ingen annan Röglespelare bära.
Numret pensionerades inför säsongen 08/09, men då Lindab Arena, som nya arenans namn blev vid tillfället, höll på att färdigställas dröjde det ytterligare ett drygt år innan det slutligen avtäcktes på klubbens Wall of Fame.
Siffran återvände dock till isen på annat sätt än på en spelares ryggtavla. Då ett bettingbolag under säsongsinledningen 17/18 upplät sin reklam i mittcirkeln för SHL-klubbarna att välja ett tal av stor betydelse för föreningarna lät Rögle måla en grönvit nia på isen - en hyllning till Lennarts livslånga dedikation för klubben han började spela bandy för som ung pojke.
En enorm ära, lovar huvudpersonen.
– Att Rögle gjorde det för mig var fantastiskt stort, och jag är väldigt glad för det, säger han, hörbart rörd.

Sedan några år tillbaka har Lennart en livstidsbiljett till sin plats strax ovanför Rögles avbytarbås, en plats han fått som tack för sin livsgärning. På stolarna intill brukar en sponsor bjuda in gäster, och det är inte alltid dessa känner igen Röglelegendaren.
– Vid några tillfällen, när vi suttit och pratat, har jag fått frågan om jag själv spelat hockey.
– Då brukar jag peka upp på tröjorna ovanför restaurangen och svara "ja, jag hänger där", skrattar han.

Lennart Åkesson avled 12.e februari, 2022.

Fakta/ Lennart Åkesson
Ålder: 86 år.
Bor: Rönne Brygga, Ängelholm.
Familj: Hustrun Birgit, sonen Patrik, dottern Cecilia, fyra barnbarn.
Gör idag: Pensionerad inom byggbranschen.
Position som aktiv: Forward, men avslutade som back.
Tröjnummer: 9, men bar 3 under sina två avslutande säsonger som back.
Statistik: 241 matcher, 161 mål.
Säsonger som Röglespelare: 14 som hockeyspelare (50/51 - 63-64), flertalet som bandyspelare (varav två säsonger innan hockeykarriären).
Bäste tränare: -.
Bäste medspelare: Kurt Svensson och Verner Åkesson, mångåriga kedjekamrater till Lennart.
Bäste motståndare: -.
Bäste Röglespelare genom tiderna: Ulf Sterner "Han kunde mäta sig med ryssarna".
Bästa Rögleminne: Segern med 7-5 mot Malmö FF i DM-finalen för 1957 års mästerskap. "Eftersom matchen spelades först året efter pratade man från Malmöhåll om att eventuellt spela två matcher om titeln - men ville bestämma det först efter första matchen. Det var inte vi intresserade av, utan sa att vi spelar en match. Det räcker för oss, vi vinner ändå".
Visste du att: Lennart har sprungit sex maratonlopp. Fyra i Berlin, ett i Stockholm och ett i New York.

Artiklen publicerades ursprungligen 25:e maj, 2019.