28 januari, 2017.
Vintervädret i Ängelholm är ungefär lika grådassigt som Rögles formkurva inför lördagskvällens hemmamöte mot Frölunda. Senaste segern för Ängelholmslaget kom för över en månad sedan, en straffseger mot Färjestad, därefter har tio raka förluster staplats på hög.
Matchen mot Frölunda i omgång 39 innebar inget trendbrott. Trots att de grönklädda kvitterade matchen vid tre tillfällen så lyckades man aldrig få något målmässigt övertag. Istället stod en Rögleforward för ett individuellt misstag bakom mål i matchens slutskede och ännu en symtomatisk förlust.
Men även om mötet med göteborgarna som sådant inte blev någon minnesvärd tillställning för lejonparten av de 3 803 åskådarna, så var det ceremoniella nedsläppet från Kenth "Sudden" Bengtsson mellan Rögles Christopher Liljewall och Frölundas Joel Lundqvist mera minnesvärt. Bägge spelarna med sin hockeyfostran i Rögle under "Sudden", bägge lagkaptener på högsta svenska nivå.
– Nej, det är nog inte så vanligt, konstaterar huvudpersonen själv sedan han visat ett mobilklipp av ovationerna från tillfället.

Både smeknamnet och det stora idrottsintresset har gått i arv i familjen. Förutom att spela fotboll i Ängelholms IF och en brinnande passion för biljard - en idrott som var stor i Ängelholm på 20- och 30-talen - var farfar August Bengtsson en skicklig boxare, och uppbar under en period den skånska mästartiteln. Den boxande Bengtsson bar också smeknamnet "Sudden", vilket idag sonsonen för vidare.
I sin farfars anda testade "Sudden" på de flesta idrotter Ängelholm kunde erbjuda under uppväxten. Precis som både sin farfar och sin far Sune rullade han läder i Ängelholms IF, men i junioråldern föll valet slutligen på ishockey - en idrott som inte gått att undgå för en idrottsintresserad grabb i Ängelholm på 60-talet. Med bygget av Vegeholms Isstadion och "Pollenkungens" chockerande värvning av Ulf Sterner till klubben, rasade hockeyfebern i bygden lika rosenröd som på den ros som prydde lagets matchtröjor. Givetvis växte den nya generationens intresse för klubba och puck lika lavinartat.
– Tog jag inte cykeln ut till hallen från Rebbelberga med mina två kronor det kostade att komma in på allmänhetens åkning i fickan, så var jag ute och körde skridskor på något kärr eller spelade landhockey. Intresset var så stort att vara med och spela att vi hade rena kvartersserier, där spelare som "Bomben", "Swiss", Jim Brithén och jag var med, minns han.
Den spontana idrottsleken och de enträgna cykelturerna genom stan i jakt på åkbar is gav resultat.
– Jag hade tur som växte upp i en generation där vi gav oss ut och spelade så fort vi var fria. Det byggde naturligt upp tekniken och spelsinnet, vilket jag levde en hel del på eftersom jag kunde vara lite bekväm i rent träningsavseende. Det hade inte gått idag.

Efter Rögles första storhetstid på 60-talet och det påföljande hårda fallet vid decennieskiftet, sökte Rögle under 70-talet efter en identitet för att ta sig tillbaka till ishockeyns finrum.
Vägen, om än avsevärt längre och snårigare än vad som varit fallet några år tidigare, fanns via de ynglingar som tagit upp ishockeyn när klubben startade en ungdomssektion 1965. Det egna kapitalet i form av unga talanger kom under en lång tid framöver att utgöra stommen av Rögle BK - men också i den skånska ishockeyn.

När Skåne för första gången på 15 försök tog sig till finalhelgen av TV-pucken 1973, bidrog bandyklubben med fyra spelare - backen Jan Larsson samt en kedja bestående av Gert Hansson, Bengt "Bomben" Thelin och "Sudden", en formation som senare även skulle visa sig vara framgångsrik även på seniornivå. Trots att man knappast tillhört favoriterna så vann man gruppspelet i Helsingborg, även om man för en stund var illa ute mot Uppland.
Skåne hade länge ledningen med 1-0, men via en sen kvittering i powerplay pressade spelarna från herresätenas landskap fram en förlängning, där dock "Sudden" kunde skjuta hem segern - precis som han bett om på Böckernas Bok innan matchen …
– Vi bodde på ett hotell i Helsingborg, och jag råkade hitta en bibel i en låda på nattduksbordet. Av någon anledning fick jag för mig att be att vi skulle vinna, och att jag skulle få avgöra matchen, skrattar han.
– På kvällen låg "Fibbe" (Lars Fiebig, Landskrona) på mig om att jag skulle be en ny bön inför mötet med Värmland dagen efter, men det gjorde jag aldrig. Men eftersom vi vann med 4-2 så gick det ju bra ändå.
Det från början nederlagstippade Skåne tog till slut hem fjärdeplatsen i turneringen, sedan blivande mästarna Stockholm visade sig för starka i semifinalen.

Framgångarna i TV-pucken ekade hela vägen hem till Ängelholm och ut till Kulltorpsområdet.
När Gislaved gästade Vegeholms Isstadion strax efter ungdomsturneringens slut, gav Rögletränaren Harry Granberg ynglingen chansen att visa upp sig med de stora grabbarna i seniorlaget. Efter att ha debuterat i nummer 7, ordnade fåordige materialaren Folke Larsson fram tröjan, vars nummer 24 "Sudden" är så förknippad med.
– Folke hade hängt fram tröjan när jag klev in i omklädningsrummet och konstaterade att "du ska ha 24:an". Jag var faktiskt den förste spelaren som bar numret i Rögles A-lag, och därefter behöll jag det under hela tiden i klubben, säger han.
Att hans gamla tröjnummer ligger honom nära hjärtat råder det ingen tvekan om. På vänstra handleden sitter siffrorna intatuerade, första mötet med sambon Bitte ägde rum på Vinkällaren under natten till 24:e december, och kombinerar man födelsedatum för de bägge sönerna Johannes och Adam, blir slutsumman även den 24.
– Och så har jag alltid tyckt om julafton, lägger han till.

En redan lyckad debutsäsong kröntes mot vårkanten slutligen med en finalseger i Sydsvenska Dagbladets stora ungdomsturnering SDS-pucken, sedan man slagit Boro/Landsbro med 10-1. Segern handlade om den fjärde i ordningen för "Sudden" - vilket gör att förstaplatsen i sig inte var så märkvärdig - men väl det extraordinarie sätt ynglingen medverkade till att pokalen plockades hem. På tre matcher stod forwarden för 13 fullträffar, varav tre gjordes under finalmatchens första två minuter!
Efteråt var den arrangerande tidningens reporter på plats, legendariske sportjournalisten Torsten Tegnér, hänförd av uppvisningen. Från sin rapportering från helgen konstaterade han att "det är befogat att säga att "Sudden" ensam förde Rögle till slutsegern", och la därefter till att den 17-årige saltingen var "helt omöjlig att stoppa och med ett speltemperament som var helt underbart". Tidningens löpsedel pryddes också av en bild där "Sudden" firade segern med "Bomben" Thelin.

För denna text är det dock den lokala förankringen som fått dominera när Rögleprofilen fotograferats. Att det var just landhockeybanan vid roddklubben som fick utgöra kuliss är långt från någon tillfällighet. Motionen om att den tidigare så uppspruckna basketplanen på platsen borde asfalterats om och åter bli spelduglig kom från sambon Bitte, medan de väl inskjutna målen som stofferar i varsin ända av ytan kom på plats via "Suddens" försorg.
Genom åren har planen varit väl frekventerad av Ängelholms hockeyintresserade ungdomar - och ibland även de en aning mera rutinerade.
– Vi har ordnat ett par nyårsmatcher, där ett pappalag - förstärkt med "Jacke" och "Tjärna" - mötte sönerna. De som inte spelade fixade korvgrillning och andra tillbehör, säger "Sudden" samtidigt som han visar upp delen av garaget som under långa perioder snarare fungerade som landhockeyspelarnas materialrum.

Det skulle inte dröja innan den tekniskt skicklige 24:an blev en ledande spelare i Vegeholms Isstadion, sedan han debuterat 1973.
Efter den olyckliga föryngringsprocessen i klubben 74/75 , vilken bidrog till att Rögle slutade först på nionde plats - och därmed halkade ned till den "nya" division två, då serierna lades om inför Elitseriens införande 1975 - kom följande säsong att bli det ett verkligt succéår för "Sudden".
Trots att klubben nu, för första gången sedan 64/65, skulle husera i tredjedivisionen, återvände jätteprofilen Björn Elvenes till en spelande tränarroll i Rögle. Parallellt med uppdraget som juniortränare bildade den norske landslagsmannen, tillsammans med Kenneth "Sarga-Johnsson" Johnsson, ett fruktat anfallsvapen med "Sudden" som tredjelänk.
På 25 seriematcher noterades 24 fullträffar på Kenth Bengtsson, vilket innebar att han blev Rögles målkung för säsongen.
– Björn var fantastisk, på alla sätt och vis. Dels att spela med honom, ofta var det bara att hålla ned klubban, så levererade han pucken så att det bara att styra in den i mål. Det var också han som på många sätt la grunden till det "familjära Rögle" som många känner idag.
– Jag blev något av en extrason hemma hos Björn och Anita. Utan familjen Elvenes hade Rögle aldrig varit klubben den är idag, slår "Sudden" fast.

Forwardens imponerande insats på isen under säsongen 75/76 drog också till sig ögonen från andra klubbar. Redan kring juluppehållet 1975 lånades han ut till Malmö för en enstaka match, då division ett-laget behövde stärkas upp för ett vänskapsmöte mot tjeckiska TJ ZKL Brno.
Jim Brithén, som tillhörde just Malmö den säsongen, minns att "Sudden" var en stor personlig favorit hos lagets tränare Thomas Strafrén - och Röglelånet visade varför genom att göra Malmös enda mål bakom målvaktslegenden Vladimír Dzurilla i tjeckernas mål, då Brno vann med 7-1. Väl tillbaka i Ängelholm möttes Röglespelaren av en målvaktsspade upphängd i omklädningsrummet. På klubban syntes också lagledaren Börje Svenssons handstil - "Dzurilla".

Några fler framträdande i Malmö blev det dock aldrig - något som har sin givna förklaring enligt huvudpersonen själv.
– Det har hänt att jag fått frågan hur jag, med mitt Röglehjärta, kunnat spela i Malmö. Då har jag helt enkelt förklarat att "en gång är ingen gång, två gånger händer aldrig", garvar han.

Intresse för Röglespelaren fanns från på fler håll.
I samband med en tänkt militärtjänstgöring på T4 i Hässleholm var en övergång till Tyringe nära förestående inför säsongen 76/77. Skid- och Skridskosällskapet hade just tagit steget upp till division ett, och mycket talade givetvis för att skriva på ett kontrakt med klubben. Rögles räddande änglar skulle dock bli Börje Svensson och Björn Elvenes.
Normannen tog över huvudtränarsysslan från Rolf Norell, och tillsammans med lagledare Svensson blev de tungan på vågen för forwarden att stanna i moderklubben för ett fjärde år, även om lumpartjänsten sköts upp med ett år.
Det blev ytterligare fem säsonger, och totalt nio år i Rögle, innan "Sudden" tackade för sig som spelare i klubben en bit in på 80-talet. Under sina sista matcher i klubben var han med och föra till Rögle serieseger i divison två. Placeringen räckte sedan hela vägen till "ettan", då man lyckades knipa avancemanget precis framför Borås, som hade sämre målskillnad i kvalspelet - inte minst p.g.a att Rögle slog västgötarna med 9-2 i sista hemmamatchen för säsongen.
Ödets ironi gjorde dock att varken Rögle eller "Sudden" fick spela på hemmaplan säsongen därpå…

Medan Vegeholms Isstadion brann ner påföljande sommar, vilket tvingade Rögle att spela sina hemmamatcher i Helsingborg, kom "Sudden" överens med Lejonet om spel i klubben de kommande två åren. Problematiskt nog för forwarden lyckades inte klubbarna komma överens. Rögles starke man Hilmer Persson arbetade för en lösning, men med Rögles bästa för ögonen var han inte villig att låta Lejonet göra en avbetalningsplan för övergången - detta eftersom Landskronaklubben då nyligen haft en historik av att inte sköta liknande åtagande gentemot andra klubbar. Till slut var alla möjligheter uttömda, och kvar återstod bara ett karensår - där forwarden som ettårsfall kunde träna med Lejonet, men var förhindrad för spel.
– Givetvis var det bittert just då. Men Rögle är min moderklubb, och har betytt så mycket för mig redan sedan jag var några år gammal, så det satt inte i så länge, lovar "Sudden". Året därpå släppte restriktionerna, och forwarden hann med även en säsong i spel för Lejonet.

Jonstorp blev sista anhalten som spelare. Mellan 84/85 - 86/87 representerade forwarden Kullabygdens stolthet, som då tränades av gamle tuffingen Sverker Torstensson. Tre år var på väg att bli fyra. När Rolf Norell, som var spelande tränare i Rögle samma säsong som "Sudden" vann den interna skytteligan, tog över tränarkostymen i Jonstorp inför säsongen 87/88, inledde "Sudden" säsongen som en del av laget - men valde att kliva av efter bara några träningsmatcher. Klubben hade då tillhört division tre under tre säsonger, men när division fyra återuppstod inför hösten 1987 flyttades Jonstorp ned dit, och tempot var följaktligen därefter.
– Jag ringde upp Rolf och meddelade att jag tänkte lägga av. När han undrade varför så förklarade jag att "om jag lägger en passning på tisdagsträningen, så ska jag vara glad om jag får tillbaka den på fredagen". Norell bara garvade, han förstod precis vad jag menade, minns "Sudden".

Sabbatsåret från hockeyn blev dock inte mycket mer än ungefär just ett år. Sommaren 1989 hade varit lika varm som knastrande torr. Hos de flesta av Ängelholms invånare var tankarna snarare fortfarande på de svalkande vågorna vid Klitterhus och Skäderviken än på ishockey, trots att säsongen nu närmade sig med stormsteg.
En av de som funderade över den kommande säsongen var dock Stefan Bergkvist, som sökte någon som kunde ansvara för Rögles C-pojkar. Frågan ställdes till "Sudden", som tackade ja på stående fot. Några dagar senare, och bara två dagar efter att han blivit pappa till äldste sonen Johannes, höll den gamla forwarden sin första samling med laget.
– Jag brann fortfarande mycket för ishockeyn, och kände att jag ville ge något tillbaka. När jag fick frågan så tackade jag därför omedelbart ja, och det har jag aldrig ångrat.
– Men jag trodde kanske inte att jag skulle hålla på med det i 27 år…

Han lyfter ned ett vackert glasäpple från en hylla och ställer det på bordet, mellan kaffekopparna som druckits ur under intervjun. Undersidan pryds av en hjärtlig hälsning från ett välkänt tvillingpar: "Tack för all hjälp - Joel och Henrik".
Idag ses Henrik Lundqvist som en av världens främsta målvakter, med 449 segrar i NHL bakom sig - vilket räcker till en sjätteplats på listan över de målvakter som spelat hem flest vinster i ligan. Det mesta pekar på att han passerar Curtis Joseph på femteplatsen inom kort. Tvillingbrorsan Joel gjorde tre säsonger i Dallas Stars innan han vände hem till Sverige igen, där han nu är inne på sin elfte säsong som lagkapten för Frölunda, och bar även kaptensrollen för Sverige i OS 2018. Innan bröderna lämnade Ängelholm för hockeygymnasiet i Göteborg, var det just "Sudden" som tränade dem i Rögle.

De är långt från de enda stora namnen som fått stora delar av sin hockeyfostran av honom. Som Rögles kanske mest ikoniske ungdomstränare genom åren var "Sudden" med och hjälpte till att utveckla några av de mest framstående spelarna klubben haft de senaste 20 åren; Christopher Liljewall, Mathias Tjärnqvist, bröderna Ludvig & Lucas Elvenes, samt Timothy Liljegren har alla tränats av honom.
Detsamma gäller Jakob Johansson, som uppvaktades hårt av Malmö som ung spelare. "Sudden" tyckte däremot att "Jacke" skulle välja Rögle, och idag är den sistnämnde meste Röglespelare någonsin med sina 787 matcher - och när han passerade Roger Elvenes tidigare rekordnotering genom att göra sin 592:a match i mars 2011 var det givetvis "Sudden" som gjorde det ceremoniella nedsläppet.

Familjens tränararv förs numera vidare av sonen Adam, som arbetar som ungdomsinstruktör för Rögle sedan någon säsong tillbaka. Själv gjorde "Sudden" sin sista säsong som ungdomsledare 15/16, och ingår numera enbart i kommittén för Björn Elvenes stipendiefond. Utöver det har han nöjt sig med att följa matcherna från högra sitt, där han har sin stol just framför sin gamle kedjekamrat Gert Hansson.

Under det dryga kvarts sekel "Sudden" var ungdomstränare i bandyklubben återkom samma fråga från andra klubbar ett flertal gånger: Var han inte intresserad av att ta över tömmarna för ett seniorlag? Varje gång med samma svar - "Tack, men nej tack".
– Resultatet när man tränar unga människor är en enorm belöning i sig. När de gör det bra, och man vinner tillsammans, då gläds man lika mycket själv.
– Dessutom, Rögle är klubben jag velat vara i. Redan sedan man började gå på matcherna när man var i sjuårsåldern, så har man haft ett grönvitt hjärta, lägger han till med ett leende.
På klubbens årsmöte 1995, när Toiny Böös delade ut Björn Elevens-stipendiet till "Sudden", tryckte han på samma sak.
"Han har så stort hjärta för Rögle, att skär han sig, då kommer det grönt blod snarare än rött", lovade Böös då. Med "Suddens" 40 år i Rögle tvivlar nog ingen på att ledamoten hade rätt i vad han sa.

Fakta/Kenth "Sudden" Bengtsson
Ålder: 62
Bor: Ängelholm
Familj: Sambon Bitte, sönerna Johannes och Adam.
Gör idag: Arbetsledare på Resurscenter i Ängelholm.
Position som aktiv: Forward.
Tröjnummer: 24.
Säsonger som Röglespelare: 9 (73/74 - 81/82).
Statistik: 162 matcher, 76 mål.
Bäste tränare: Björn Elvenes. "Även Börje Svensson (mångårig lagledare i Rögle) var en stor förebild som ledare för mig".
Bäste medspelare: Bengt "Bomben" Thelin. "Räknar man helheten måste jag välja honom".
Bäste motståndare: Jörgen Pettersson, Frölunda.
Bäste Röglespelare genom tiderna: Ulf Sterner. "En världsspelare med oerhört bra blick för spelet".
Bästa Rögleminne: Seriefinalen mot Tyringe på Tyrs Hov 10/2 1978. Rögle vann med 4-2 sedan "Sudden" gjort ett mål och spelat fram till ytterligare två.
Visste du att: Som pojklagsspelare hade Stefan Elvenes "Sudden" som sin store idol.

Artiklen publicerades ursprungligen 29:e september, 2019