McKiernan – backen som kan konsten att vinna titlar

Ryan McKiernan är inne på sin andra vecka i Ängelholm och har nyss avslutat ett längre ispass med laget. Första tiden har varit intesiv med mycket träning och även en match har hunnits med. Trots att försäsongen har varit tuff, trivs han än så länge med sitt nya lag och är glad över att säsongen är igång.

– Det har varit fantastiskt, jag har fått träffa alla i laget och lärt mig mycket. Vårt spelsystem är så klart nytt för mig men ledarstaben och grabbarna har hjälpt mig mycket. Under matchen i tisdags var det lite nya saker för mig att tänka på, men samtidigt var det skönt att få komma ut och hitta rytmen och spela mitt spel, säger McKiernan.

En oväntad resa

Den 32-årige amerikanen gick som många andra nordamerikanska spelare genom det, i Kanada, omåttligt folkkära kanadensiska juniorligasystemet. Under två säsonger representerade han Drummondville Voltigeurs och Acadie-Bathurst Titan i Quebec-ligan QMJHL. Första säsongen med Dummondville kröntes med att laget kunde titulera sig som ligamästare säsongen 2008-09 och McKiernans första stora titel var bärgad.

– Vi hade ett grymt lag då och det är många spelare därifrån som fortfarande spelar i NHL idag. Vi hade Guy Boucher som tränare och det var bara en grym grupp att vara en del av.

Trots att McKiernan tidigt visste han att han ville satsa på hockeyn, stod även utbildning högt på prioritetslistan. Från början var planen att spela i den amerikanska collegeligan, NCAA, men när vägen istället gick via Drummondville och QMJHL föll valet på att stanna i Kanada. Totalt blev det fyra år på prestigefulla McGill University i Montréal och samtidigt spel i universitetets hockeylag.

– Jag visste redan innan jag åkte till Kanada att jag hade möjligheten att eventuellt gå till McGill University, som är ett väldigt bra universitet. Jag hade också det bra där, Montréal är en fantastisk stad att bo i. Men det var samtidgt tufft, McGill är en skola med höga krav på studenterna. Så jag är glad över att jag lyckades både spela hockey och samtidgt plugga och hålla fokus under alla fyra år så att jag kunde börja proffskarriären direkt efter.

{!B}

Karriären tar fart

När universitetsexamen och utbildningen var säkrad var det dags att få igång hockeykarriären. Men som odraftad 24-åring kan den nordamerikanska hockeymarknaden vara svår att ta sig in på. Därför blickade istället den nyexamninerade McKiernan mot Europa och efter övervägande av olika alternativ föll valet på Sverige och AIK för spel i HockeyAllsvenskan.

– Det var väldigt mycket nytt. Första året som proffs, första året i Europa och i ett lag där jag behövde integrera mig själv väldigt snabbt. Jag hade egentligen inte en riktig agent vid den tiden heller så det var intressant att tvingas hantera allt det där själv. Tränaren, Peter Gradin, pratade inte så mycket engelska heller så jag fick lära mig lite svenska också på kort tid. Men det var en häftig upplevelse och jag lärde mig väldigt mycket från det.

{!A}

I AIK blev det nio mål och totalt 22 poäng säsongen 2014-15, men någon fortsättning med Stockholmsklubben blev det inte. Istället valde han att flytta söderut till den österrikiska alpstaden Villach för spel i Villacher SV. Efter en lyckad säsong uppe i bergen tog han steget till huvudstaden Wien, där han spelade två säsonger med Vienna Capitals. Hans första år med laget, säsongen 2016-17, slutade med att han tog karriärens andra mästerskapstitel efter att hans Capitals gått obesegrade genom slutspelet. Även om McKiernan trivdes i landet och med ligan hade det ändå efter tre år i Österrike blivit dags för nya utmaningar. Nästa destination blev Tyskland, där nya äventyr och nya titlar låg och väntade på honom.

– Det kändes som att jag ”tog examen” från österrikiska ligan och kände att jag ville förbättras ytterligare och testa mig själv lite. Jag hade turen att hamna i en jättefin stad, Düsseldorf, och hade ett framgångsrikt år där. Sen flyttade jag till Eisbären Berlin, där jag återförenades med min tränare från Wien som jag hade vunnit med. Första året slog Covid-19 till och vi fick inte riktigt chansen att gå för titeln. Men sen förra året gick vi verkligen för det och vi lyckades vinna tillsammans igen vilket var riktigt häftigt att få uppleva.

”Jag är exalterad över den chansen och redo att ta den”

Inte nog med att han i våras tog sin tredje titel, McKiernan blev också hela tyska slutspelets MVP efter att ha stått för hela sju mål och totalt tio poäng på nio matcher. Trots spel i fem lag i tre olika europeiska ligor har Ryan McKiernan lyckats att leverera var han än spelat. Det går att se en viss röd tråd i hans Europakarriär. Varje flytt har på ett eller annat sätt inneburit ett steg uppåt i nivå, där kraven på honom successivt har höjts. Efter att ha lämnat Berlin och DEL för Rögle och SHL befinner han sig återigen i samma situation. En ny anpassning och ännu en nivåhöjning ska göras samtidigt som några av fjolårets namn på backsidan ska ersättas. Men McKiernan själv räds inte uppgiften han har framför sig, utan ser istället möjligheten i utmaningen han ställs inför.

– Jag tror att jag är en spelare och person som steppar upp och anpassar mig för den situationen jag befinner mig i. Det är några riktigt bra spelare som lämnat Rögle på backsidan i Gélinas, Seider och Hansson och det är givetvis en utmaning att komma in som ersättare, men också en stor möjlighet. Man kan se det som att jag har stora skor att fylla, men jag ser det istället som en enorm möjlighet att faktiskt göra det och vara den spelaren som kliver fram och tar över den rollen. Jag är exalterad över den chansen och redo att ta den.

{!C}

Ryan McKiernan är en spelare som haft framgång och vunnit titlar nästan var han än spelat. Tre ligatitlar i tre olika länder vittnar om erfarenheter som få kan mäta sig med. I Rögle ska han nu använda de erfarenheterna han samlat på sig för att ta ytterligare en titel och sätta pricken över i:et på sin europeiska resa.

– Det jag kan ta med mig in i säsongen är vetskapen av att det är en lång process att vinna en titel. Har vi mycket jobb framför oss för att komma dit? Absolut. Vi vinner inte den idag eller imorgon, utan det handlar om att konsekvent ge sitt yttersta varje dag. Över tid skapar vi då en vinnande mentalitet och goda vanor som vi kan luta oss tillbaka mot när det blir slutspel. Det enda vi kan göra fram tills dess är att ta en dag i taget, avslutar han.