Petr Kvaca: "Jag är lite av det svarta fåret i min familj"

En målvaktsgrupp inom hockeyn är lite som ett lag i laget. Tillsammans är de alltid först ute på isen och tillsammans hjälps de åt att bli bättre på en sport inom en sport. 

När Rögle drog igång säsongen 2023-24 på riktigt har lagets lilla målvaktsgrupp fått ett nytillskott i form av tjecken, Petr Kvaca.

– Det känns väldigt bra att vara på plats. Just nu håller jag på att vänja mig vid allt, hockeyn, träningen, språket och livet i Sverige. Jag gillar verkligen det. Alla i laget och organisation har varit vänliga och hjälpt mig med allt. Jag känner mig redan hemma efter två veckor och ser redan fram emot nästa träning.

Är det någon skillnad mellan Tjeckien och Sverige hittills?

– Jag tycker framförallt att mentaliteten hos killarna här är annorlunda från hemma i Tjeckien. Här vill alla verkligen jobba på små detaljer hela tiden. I vardagliga livet är det som i Tjeckien men ute på isen är det skillnad. Alla spelare här är så skickliga, vilket gör att jag måste fokusera på minsta lilla detalj för att kunna stoppa pucken. Vilket är något jag gillar. 

25-åringe Kvacas målvaktskollega heter Christoffer Rifalk. Han går in i sin femte SHL-säsong och Rifalks rutin på svensk mark, är något som Kvaca försöker dra nytta av.

– Han är väldigt duktig och har spelat i den här ligan och på den här nivån länge. Jag tittar på honom hela tiden för att försöka lära mig något. Vi är en bra målvaktsgrupp som pushar varandra hela tiden. 

I Rögles podcast, Längs Rönne Å, beskriver Rifalk första intrycket av sin målvaktskollega och poängterar vikten av en bra kemi målvakterna emellan. (Länk till avsnittet hittar ni här)

– Det verkar vara en jättebra och seriös kille samt en duktig målvakt. Han har kommit in och gjort det väldigt bra och jag tror att vi kommer ha en bra relation framöver. Det är klart att det handlar om att lära känna varandra i början. Det är viktigt att vi har en bra kemi om det ska stämma för laget. Men det brukar inte vara några problem, bara kul att få in ett nytt ansikte, säger Rifalk. 

För att hitta början på Petr Kvacas hockeyresa måste vi resa till Brandys nad Labem, en liten stad drygt tre mil utanför Prag. 

– Jag har alltid spelat hockey och jag har alltid varit målvakt. Jag minns att jag satt och tittade på hockey-VM när jag var liten tillsammans med mina föräldrar. Då sa jag hela tiden ”jag vill vara den spelaren längst borta i hörnet av skärmen, vad är det han gör?”. Då förklarade de att han var målvakt och fråga om jag ville bli det. Jag tror bland annat det var för att gillade jag utrustningen.

Han fortsätter: 

– Sen började jag åka skridskor med min pappa och första gången som jag kom till en vanlig träning gick jag direkt till målet och tänkte ”jag kommer aldrig vara utespelare”. 

Redan som 13-åringen gick flyttlasset 17 mil söderut, till Ceske Budejovice. Där började satsningen på ishockey på riktigt. 

– Jag är lite av det svarta fåret i min familj. Min mamma, pappa, syster, hennes man, min mormor och morfar – alla är lärare. Så det är lite tufft för mig, säger han och skrattar. 

Flytten till Rögle innebär första utlandsäventyret för 25-åringen. 

– Det är klart att jag var lite nervös. Jag vet att alla pratar engelska i Sverige och i Tjeckien hade jag inte engelska runt mig på samma sätt. Men det är något jag försöker bli bättre på. Så jag var lite nervös men så fort jag träffade alla i laget, coacherna och alla runtomkring så kändes bra direkt. Alla vill verkligen hjälpa mig, oavsett om det handlar om engelskan, min lägenhet eller något inom hockeyn.  

Ännu en tuff träningsdag är över när Kvaca sätter sig ner för den här intervjun. Stormen, som av media kallas Hans, tvingar målvakten att förbli inomhus, annars blir det allt som oftast en tur ute i naturen. Där trivs han. 

– Jag har ganska många hobbys. För fyra år sedan flyttade jag och min flickvän till norra Tjeckien. Återigen på grund av hockey. Där hade vi vår lägenhet precis under det största berget i den staden och blev verkligen förälskade i att hika och vi spenderar mycket tid i skogen med vår lilla hund. Jag gillar även att fotografera, att fånga speciella ögonblick med kameran. Sen cyklar jag mountainbike i skogen lite då och då.

Både du och Rifalk känns väldigt lugna, är det en viktig egenskap som målvakt?

– Absolut. Jag tycker ditt kroppsspråk och det du utstrålar som målvakt är viktigare än vad du känner på riktigt. Man måste visa sina medspelare att man är lugn, självsäker och om de gör ett misstag så finns jag här. 

Har du lätt för att koppla bort hockeyn? 

– Jag brukar faktiskt inte tänka så mycket på hockey när jag kommer hem. Det kan vara när jag jobbar på vissa detaljer så gillar jag att försöka spela upp det i huvudet. Tänka på saker jag kan göra för att bli bättre.

Alla lag i SHL är där med förhoppningen och viljan att gå hela vägen. Desto längre säsongen lider, desto mer sätts allt på sin spets och desto mer press infinner sig, precis det man spelar hockey för, om man frågar Petr Kvaca. 

– Jag brukar alltid säga att ”man förlorar aldrig, man bara lär sig”. Jag gillar pressade situationer och har spelat en hel del matcher där det varit mycket press. Bland annat när jag var med och kvalade upp till högstaligan i Tjeckien. Det är just de matcherna vi spelar för. Det är för de här stunderna vi spelar.

Samtidigt som Kvaca berättar ser man lång väg att ett minne kommer tillbaka och smilbanden börjar röra på sig. 

– Det var sista matchen i en bäst av fem serie. Jag inleder med att släppa in tre mål på de första fem skotten och det kändes som vi hade förlorat matchen efter tio minuter. Kort efter det kommer våra motståndare två mot en. Pucken spelas över och jag lyckas fånga direktskottet med plockhandsken. Efter det förändrades allt och vi vann matchen med 4-3. Jag får gåshud bara av att tänka på det, Kvaca drar upp sin tröjarm och visar. 

– Det är ett minne som jag försöker tänka tillbaka på ibland. Det är aldrig försent. Fortsätt framåt.