12:e december, 2004.

Rent resultatmässigt var matchen mot Skövde IK - den sista innan juluppehållet, och SuperAllsvenskan som väntade efter nyår - helt betydelselös för Rögle. Mot de rödklädda gästerna säkrade förvisso bandyklubben sin 21:a seger för säsongen, i en på de flesta sätt medioker historia. Men om matchen som sådan var en lätt glömd historia, var segermålet ett ögonblick vi minns.

De grönvita hade under hösten gått fram som något av en slåttermaskin i serien. Mellan 22:a september och 7:e november radade Rögle upp oerhörda 18 raka matcher med inspelade poäng, tre bättre än Håkan Nygrens svit om 15 raka matcher från säsongen 99/00. Hade det inte varit en trist uddamålsförlust på bortais mot Hammarby hade Gunnar Persson tangerat Jari Lehtinen rekordnotering på 22 matcher från 90/91. Rekordmissen till trots, höstsäsongens största bakslag var sannolikt det som drabbade Röglepubliken en knapp vecka tidigare, då man ironiskt nog nådde milstolpen om sexton förlustfria matcher som man eftersträvat.

Tidigare under säsongen hade lagledaren Arne Henriksson lovat spelarna att raka bort den mustasch som prytt hans ansikte sedan 1981, om man passerade Nygrens notering. Löftet hade även nått fansen, och följaktligen var den nio personer starka Rögleklack som infunnit sig i den iskalla Björkängshallen i Huddinge utrustade med en rakhyvel. Dock, trots att Rögle besegrade hemmalaget med 3-2, fick trimmandet av Henrikssons ansiktsbehåring skjutas upp. Bara 33 sekunder innan slutsignal fick Pelle Svensson och Henrik Eriksson med gemensamma krafter hjälpa kanadensiske fixstjärnan Byron Ritchie av isen, sedan denne fallit till isen under ett större handgemäng. En stukning, troddes det först. Röntgenplåtarna på Huddinge sjukhus visade en annan sanning. Fotleden var av.

"Lord" Byron, som han kom att kallas av Röglefansen, anslöt till Rögle i samband med den stjärninvasion av den europeiska hockeyn som NHL-lockouten 2004/2005 kom att innebära. Debuten i Rögles vita tröja skedde i Sannarpshallen i Halmstad, där han kom att bli poängräddare direkt i sin första match. Med bara halvannan minut kvar av tredje perioden snärtade debutanten upp kviteringspucken i nättaket bakom Halmstadmålvakten Pål Grotnes, till stor glädje för de cirka 600 tillresta bortafansen. Bara två dagar senare gjorde Byron Ritchie sitt första mål i Ängelholms ishall, innan han dessutom assisterade till segermålet i matchen. Med NHL-säsongen på is dominerade den kanadensiske lockoutspelaren i sin nya klubb, och på sitt första dussin matcher i Rögletröjan gick Byron Ritchie inte poänglös från isen vid ett enda tillfälle. Totalt stod han för nio mål och elva målgivande passningar, innan sviten spräcktes i en match där Rögles powerplay annars firade stora triumfer mot Nyköping.

Tio dagar efter hans senaste poäng - en målgivande passning till Mikael Gath, då Rögle besökte Sunnerbohov i Ljungby - fick forwarden, istället för bruten poängtorka, avsluta aftonen i Huddinge med besked om att det handlade om en skada som skulle ta åtminstone fem veckor att rehabilitera. Arne Henriksson, som var med kanadensaren på akutmottagningen, berättade dagen efter skadan att "när läkaren sa att det skulle ta lång tid att läka skadan, frågade Byron om inte jag kunde tejpa foten riktigt hårt. Han var inställd på att spela [nästkommande match] mot Växjö". Något sådant projekt var dock - av förklarliga anledningar - inte aktuellt, utan istället såg resten av höstsäsongen ut att vara spolierad. Ett faktum som blev än tydligare med det senare beskedet om att en operation var nödvändig, vilket fördubblade konvalescenstiden. Bara fem dagar efter fotledsbrottet i Huddinge opererades Byron Ritchie på Ängelholms sjukhus. En plåt och tre skruvar sattes in i kanadensarens fotled, därefter fixerades foten i "en slags plaststövel", som Byron Ritchie själv beskrev det.

Samtidigt rasade NHL-konflikten vidare, men i början av december uppenbarade sig ett ljus på den Nordamerikanska hockeyhimlen. Efter knappt tre månader utan spel la NHLPA ett bud som tycktes få parterna att närma sig varandra, och som Calgary Flames spelare skulle en NHL-start innebära att Byron Ritchie omedelbart skulle inställa sig hos klubben. På svensk mark gick rehabiliteringen av den skadade fotleden långt över förväntan. Stöveln som fixerade foten kunde kastas redan efter två veckor snarare än de tänkta fyra, och den totala vilan kunde övergå till lätt cykling. Gryningsträning i Ängelholms simhall ökade belastningen av foten, och tre dagar före sista matchen innan juluppehållet meddelade Byron Ritchie att han hade för avsikt att sitta på bänken när matchen spelades. "Eftersom detta kan vara min sista Röglematch vill jag vara med på isen för att tacka fansen. De har varit helt otroliga." förklarade han för Helsingborgs Dagblads Daniel Rooth.

En hysteriskt formstark höst innebar att Rögles serieseger var i hamn redan inför den sista, haltande omgången, vilken spelades i Ängelholms Ishall tolv nätter före jul. Oskarshamn hade förvisso haft en matematisk chans att lugga Ängelholmarna på förstaplatsen inför den näst sista omgången, men då Rögle bortabesegrade Växjö smulades möjligheten till intet för smålänningarna. Med förstaplatsen paketerad och klar behövdes därför bara den avslutande matchen mot Skövde spelas av, något som givetvis syntes lite varstans när Lucia vakades in i Ängelholms Ishall på matchdagen. På läktarna infann sig 1 583 åskådare - en tämligen låg publiksiffra jämfört med det snitt om 2 375 personer Rögle hade visat upp under hösten - men ändå fullt acceptabel, med tanke på matchens egala karaktär. Siffran kunde dock varit än lägre, om inte nyheten om Byron Ritchies medverkan hade kablats ut några dagar tidigare. Annars var det sannolikt spelarentrén som tydligast underströk matchens betydelselösa karaktär.

Istället för att, som vanligt, inta isen till Slashs ylande gitarriff som inleder Guns N' Roses ikoniska Welcome to the Jungle - det första spåret på gruppens debutskiva från 1987 - gled spelarna i sakta mak in på isen ackompanjerande av klassisk luciasång. Lagkapten Pelle Svensson - iklädd ljuskrona - anförde som lucia, medan resten av spelarna följde efter med tärnljus i händerna. Bland ljusbärarna återfanns Byron Ritchie, på is för första gången sedan skadan i Huddinge. När Röglespeakern Bert Lundqvist presenterade hemmalagets lineup, startade kanadensaren matchen på backplats, bredvid assisterande lagkapten Jonas Blanck. Bytet varade fyra sekunder. Så fort domare Ulf Gyllander släppte pucken åkte Byron Ritchie direkt till avbytarbåset, där han satte sig längst ut på bänken för att följa resten av matchen från första parkett. Det skulle visa sig bli en målrik historia, där dock bägge lagen var oförmögna att omsätta sina respektive tvåmålsövertag till en trepoängare. Med fem mål var under ordinarie matchtid väntade ett eventuellt avgörande på övertid.

Inför säsongen hade Hockeyallsvenskan beslutat att stryka den straffläggning som sedan säsongen 99/00 avgjort matcher där lagen inte gått att skiljas åt målmässigt, varken efter ordinarie tid eller fem minuters övertid fyra mot fyra. Förändringen innebar att Rögle inte hade slagit en enda straff tidigare på säsongen, men det skulle strax ändras. 2.55 in i förlängningen, bara sekunder efter gästerna klarat av ett boxplay med Anton Strålman i utvisningsbåset, fälldes Björn Lindén av en Skövdespelare. Domare Gyllander tycktes inte tveka, utan blåste omedelbart i pipan och korsade händerna ovanför huvudet. Publiken i Ängelholms Ishall tog ut straffskytten åt Rögletränaren Gunnar Persson.

Byron Ritchies namn skanderades taktfast från läktarhåll, och kanadensaren - som hittills bara stod registrerad på fyra sekunders speltid under matchen - fick i all hast snöra åt sina skridskor ordentligt. Efter 39 dagars skadefrånvaro tog "Lord" Byron fart mot Skövdekassen. Skottet avlossads några meter från mål, och pucken satt just intill Magnus Åkerlunds högra stolpe, en dryg decimeter ovanför målvaktens gula plockhandske. Ögonblicket fångades av HD:s fotograf Christian Törnqvist, och bilden är sannolikt den mest ikoniska på Calgary-spelaren under hans tid i Rögle.

Trots Byron Ritchies förhoppningar tog lockouten i NHL inte slut strax innan jul. Kanadensaren hann istället med ytterligare 16 matcher i Rögletröjan, alltmedan den Nordamerikanska ligans kommissionär Gary Bettman inte såg någon annan utväg än att den 16:e februari meddela att hela säsongen ställdes in. Då hade ytterligare en NHL-förstärkning anslutit till Rögle, och gett ännu ett ögonblick vi minns.

Artiklen publicerades ursprungligen 10:e maj, 2020