Som de flesta vet har det inte alltid varit Lindab Arena, eller ens Ängelholms Ishall som varit hemvist för Rögle BK. Innan den blev lågornas rov en sommardag 1982 hette klubbens hemmaborg Vegeholms Isstadion, men vi ska gå längre bak i historien än så - ända till den absoluta början, långt innan ungdomarna i den lilla byn Rögle samlades på Robbagraven för att åka skridskor på 20-talet.
Om man ställer sig mitt på isen där dagens generation spelar sina hemmamatcher och tar ut riktningen mot sydsydväst når man en ungefärlig mil bort Rögle. Måhända att vinden kan vina lite hårt över de öppna fälten, men annars tycks ett stort lugn råda på den idylliska orten som har dokumenterade anor från 1433. Det var då sätesgårdsägaren Peder Lauridsen Giedde skriver sig som Rögla, och det är också med säteriet som vi bör ta vårt avstamp genom historien.
Rögle Gård
Trots att historien kring den pampiga gården sträcker sig över flera århundraden och genom flera länder väljer vi att inleda vårt nedslag 1870. Det var då tyske konsuln Petter Olsson i Helsingborg köpte gården av bröderna Wachtmeister - kontant enligt vandringssägnen - och affären kom att spela en enorm roll i hur närområdet utvecklades.
På några år hade Olsson byggt upp en stor förmögenhet genom sin handel med spannmål, och med Rögle gård kunde denne nu öka tillgången för sin efterfrågade "herrgårdssäd". När billigare spannmål så började finnas tillgänglig för import från främst Amerika gick han snabbt över till sockerbetor och mejeriprodukter, och kunde på så sätt behålla sin position. Samtidigt krävde den stora mängden gods som lämnade gården goda kommunikationer, vilket resulterade i att han vid järnvägens utbyggnad kunde tillgodose att Rögle fick en tågstation 1884.
Rögle Gård är idag en imponerande herrgård. Två enorma gråstenslängor på 120 meter flankerar huvudbyggnaden, och vackra trädgårdar bäddar in byggnaderna. Numera ägs gården av familjen von Geijer och är inte öppen för allmänheten.
Rögle Tegelbruk
Tegelbruk hade funnits i Rögle sedan mitten av 1700-talet, men med de nya utökade möjligheterna till transport såg godsägare Olsson en möjlighet att fylla det expanderande Helsingborgs behov. 1896 lät han därför uppföra ett nytt bruk, vars frostbeständiga, gulgröna tegel - så kallad "Olsasten" - har utgjort grunden till de flesta av byns äldre hus.
Bruket skulle med tiden komma att moderniseras så pass att det 1957 stod som det mest moderna i hela Europa - men det är med det ursprungliga bruket, eller snarare dess behov av råvara, vi också finner vad som möjliggjorde att först bandyn och sedan ishockeyn kom till den lilla byn.
Leran, den själva grundstenen till allt om man så vill, bröts för hand ur den närbelägna marken och transporterades till bruket, där ångpannedrivna maskiner väntade för att vältra råämnet till en jämn blandning. En annan maskin pressade därefter fram formen på slutprodukten, innan den fick torka.
Produktionen krävde en stor manskapsstyrka. Som mest uppgick antalet anställda till runt 500 personer, och det ständiga behovet av lera gjorde att enorma kratrar växte fram där männen - enbart med sina spadar - bröt upp marken. Naturen har dock en tendens att fylla dessa tomrummen med något, oftast vatten…
Affärsverksamheten fortgår alltjämt på platsen som bara för någon generation sedan stoltserade med ett toppmodernt bruk. Byggnaderna har löpande byggts om och renoverats, och idag inhyser man Rögle Företagsby därifrån ett antal företag driver sin verksamhet. Kvar finns också de radhus som lät uppföras just intill bruket för att ge bostäder åt bruksarbetarna, även om många av de boende där idag sannolikt har sina arbetsplatser på andra orter.
Robbagraven/Bandygraven
Någon gång kring 1920 (årtalet är något osäkert) hade naturen återtagit ett av brukets största lerbrott genom att vattenfylla den djupa gropen, som istället kom att bli en samlingsplats för ortens unga om vintrarna. Om snömängden så tillät tog man skidor eller spark ned till dammen som uppstått, och väl där ägnade man sig åt vinterfiske, nöjesåka eller köra ikapp. Snart skulle även bandyn göra sitt intåg på Robbagraven, som den då hette.
Den första uppgiften om att sporten spelades där är från 1921. Utrustningen var på sina håll en aning primitiv - många spelade med långfärdsskridskor, och det finns de som påstått att klubborna bestod av grenar från den närbelägna skogen, även om andra påstår annat. Vad som är säkert är dock att det var ur denna spontanidrott som Rögle BK uppstod.
Intresset var stort, och redan innan 1924 var över spelades de första matcherna mot grannbyarna. Lag från Jonstorp, Mjöhult, Farhult och Höganäs utgjorde tidiga motståndare, och de som inte deltog själva samlades gärna på backarna kring isen för att se på. Snart följde hundratals åskådare matcherna.
Vissa utmaningar fanns det dock också för det snabbt växande bandysällskapet. I en tid när kylskåp ännu var något futuristiskt sågades isblock upp och fraktades vidare till Helsingborg i avsikt att användas för att hålla färskvaror kylda, och vissa vintrar var mildare än andra. 1931 var isen "tunn som en glasskiva", enligt berättelser.
Bandygraven ligger just bakom den numera nerlagda skolan i Rögle. Idag har en hel del sly växt upp kring dammen, men den är trots det relativt lättillgänglig att ta sig till. Matcherna spelades företrädesvis på den östra delen av dammen.
Rönhult Gård
Numera kallas dammen där Rögle BK spelade den absoluta merparten av sina hemmamatcher i bandy för just Bandygraven, men namnet innan dess var alltså Robbagraven. Namnet har sitt ursprung i dåtidens innehavare av den närbelägna gården Rönhult, en godsägare vid namn Andersson. I folkmun kallades denne dock frekvent för "Robben", med anledning av sina klipska affärer - detta eftersom han "robbade" [rånade] sina affärspartners.
Bland historierna, som man kanske ska ta med en nypa salt, berättas det att Rögle Gård av misstag råkade inkludera tre tegelbruk i köpet när de sålde en bit mark till Andersson - som raskt avyttrade tegelbrukens maskiner vidare till god förtjänst och även resulterade i en svärson för godsägare Andersson.
Rönhult Gård finns kvar än idag.
Tågvagnen
Sedan bandyn fått fäste i Rögle uppstod snart ett behov av ett omklädningsrum. Lösningen att bygga ett eget var till diskussion, men till slut föll valet på att köpa in en uttjänt vagn från järnvägen. Några ekonomiska resurser för att finansiera det hela fanns inte, så man sökte därför bidrag från Helsingborgs kommun, som inte var särskilt intresserade av saken. Bandyspelarna stod dock på sig, och slutligen föll kommunen till föga.
Vagnen transporterades till sin plats hundratalet meter från dammen, och man inredde den i två delar. Närmst ingången uppfördes en enklare servering, där lagledaren Sture Nilssons fru Asta kunde servera klassisk bandyförtäring som korv och kaffe åt publiken under matcherna, och den inre delen blev omklädningsrum.
Numera är vagnen borta sedan många år, och kvar är bara berättelserna.
Hilma Perssons Mode & Diverse
Precis som i alla mindre samhällen utgjorde lanthandeln i byn en viktig del av livet för befolkningen kring dammarna.
Därför var också Hilma Perssons diverseaffär i Rögle, en av två butiker på den lilla orten, en utmärkt plats för bandylaget att sköta verksamheten ifrån under de första åren. Härifrån kunde man tämligen enkelt nå ut med meddelande som rörde matcher och annat - inte minst eftersom innehavaren kunde erbjuda rikstelefon - något som gjorde Hilma Perssons etablissemang till något av en sambandscentral för Rögle Bandyklubb.
Många av de vykort som finns från Rögle och byarna runtikring är också utgivna av den driftiga kvinnan, vars två söner Axel och Erik båda kom att ingå i Rögles första styrelse under efternamnet Törngren.
Det ska påtalas att Hilma Perssons butik i Rögle inte ska blandas ihop med den som något senare fanns vid möllan i Tånga, vilken ägdes av Hilmer Persson och hans fru Else.
Denna lanthandel är dock ändå värd att nämnas då Hilmer med åren kom att bli ett av Rögles största namn genom alla tider, med närmre 35 år i klubbens tjänst. Makarna drev sitt företag fram till 1964, då man valde att stänga sedan Varalövs Stormarknad slagit upp dörrarna.
Huset som en gång utgjorde Hilma Perssons står fortfarande på sin plats i Rögle, men är idag enbart bostad. Likaså med den butik Hilmer Persson drev i Tånga.
Café Sandvik
I takt med att bandyn växte sig större och starkare ökade behovet mer och mer att organisera sig. Kring advent 1932 sattes därför en tidningsannons in, där man kallade till möte på Café Sandvik i Utvälinge - ämnen av största betydelse och intresse för klubben skulle diskuteras.
Ett tjugotal personer samlades därför söndagen den 18:e december för ett möte, där man beslutade att formellt bilda Rögle Bandyklubb. Tidningsmannen Gunnar Tånga valdes till ordförande, en post han skulle stanna på i över 20 år innan Lennart Olsson - vars farfars far Petter Olsson 1870 hade köpt Rögle Gård - tog över klubban. Kassören Erik Törngren och suppleanterna Gunnar Andersson, Axel Törngren och Per Rosengren (i vars barndomshem mötet hölls i) bildade resten av kvintetten som utgjorde Rögles första styrelse.
Även om Café Sandvik sedan länge är försvunnit står byggnaden mötet hölls i kvar - nu enbart som bostadshus.
Rögle Isbana
I takt med att klubben - numera i organiserad form - växte, kom också framgångarna. Omställningen från sjumanna- till elvamannaspel, en regel som infördes inför 40-talets första säsong, hade fungerat väl för bandyklubben från dammarna som vann åtta av sina elva matcher under den första vintern med det utökade antalet spelare på isen.
Rögle BK var snart ett stabilt topplag i sin serie, och 1948 kunde det grönklädda gänget titulera sig "Skånes bästa klubb" sedan man besegrat IFK Malmö i distriktsmästerskapens final på Prästsjön i Örkelljunga.
Med ett sådant facit kan beslutet som fattades året efter, att lägga till ishockeyn som ny idrott i klubben, ses som ganska djärvt. Valet var på inget sätt givet, men "puckandet" hade rönt uppmärksamhet i efterkrigstidens Sverige, och genom att bedriva de båda sektionerna parallellt ansågs det finnas plats för båda.
En landbana med grusbotten byggdes därför upp några hundra meter från Robbagraven, som nu blivit Bandygraven, medan sargen snickrades ihop på Rögle Gård. Strax efter årsskiftet 50/51 spelade Rögle BK sin första hockeymatch när man gästade Skånes Fagerhult.
Laget, som uteslutande bestod av bandyspelare, föll med 2-4 i sin premiär, men någon vecka senare - 8:e februari för att vara exakt - besegrade man Mörarp med 5-0 hemma på den nybyggda Rögle Isbana. Redan två dagar tidigare hade man, under pompa och ståt, invigt hemmaplanen i en knapp 3-4-förlust mot Tyringe.
Det handlade om en tämligen enkel hemmaplan man låtit uppföra. Utanför den sarg som omgav rinken fanns två avbytarbås av trä, och en liten bod med kamin fungerade som värmestuga de nätter som spelarna samlades för att förbereda isen inför kommande match. Vatten till isen pumpades upp från någon av de närbelägna dammarna, och den som förlorat i kortspel i boden intill fick gå ut för att dra runt den släde med säckväv som fungerade som den tidens ismaskin.
Idag finns det inget kvar av rinken där Rögle BK en gång spelade sina första hockeymatcher på hemmaplan. Den nuvarande markägaren håller dock i ordning en glänta mellan träden, en glänta som i sin form och storlek påminner väldigt mycket om en rink. Hos oss med en god portion fantasi är det dock fullt tillräckligt för att tankarna lätt ska flyga iväg på platsen…
Rögle Brandstation
Då den nybyggda isbanan saknade omklädningsrum, och den tågvagn som införskaffats i bandyns ungdom nu var tämligen ansatt av väder och vind, var föreningen i behov av ett nytt omklädningsrum.
Lösningen låg ungefär mittemellan de båda hemmaisarna, och utgjordes av den kombinerade brandstationen och badet. Här kunde lagen byta om och sedan gå den korta sträckan ned till isen, och möjligheten att duscha med varmvatten gavs också. Eftersom det tidigare funnits ett tvätteri i källaren fanns också tillfälle att tvätta och hänga upp utrustningen på tork i de lokalerna.
Nästan hela samhället var nu engagerade i föreningen i en eller annan form, inte sällan för den ringa ersättningen av en varmkorv och en kopp varm buljong på hemmamatcherna.
Byggnaden som utgjorde brandstationen och badhuset står kvar i Rögle, men numera rycker det inte ut några bilar därifrån. Idag utgör denna istället bostäder.
Jonstorps Ishall
Under mitten av 50-talet hade flera av Kullabygdens välbeställda potatishandlare gått ihop för att bygga en av Skånes första konstfrusna isar. Man ville ge hockeydelen av Jonstorps IF bästa möjliga förutsättningar och 1957 stod bygget klart - något som också kom grannlaget Rögle till stor nytta.
Tidigare hade man helt tvingats förlita sig på att vädergudarna skulle vara vänligt inställda, men nu gavs möjligheten att spela även om minusgraderna uteblev.
Flera stora profiler i Rögle har tagit sina första skär i Jonstorps Ishall, som efter en större renovering 2017 nu är rejält upprustad. Flera privatpersoner - däribland ett stort antal NHL-spelare och även Röglespelare - hjälpte till att förvandla den tidigare ganska slitna ishallen till att åter bli en modern hockeyanläggning, med plats för närmre 1000 åskådare.
1963 lämnade hockeylaget Rögle BK dammarna och isbanan vid brandstationen. Då stod Vegeholms Isstadion färdigställd för sin första match och Ängelholm - en ungefärlig mil från Robbagraven där allt började - blev den nya hemorten. Därefter är det, som så ofta lyder, en annan historia…
Slutligen, ett facit till de två datumen som nämndes i ingressen.
Den 3:e april 1992 sköt Håkan Persson in sitt klassiska övertidsmål mot Leksand som innebar att Rögle för första gången tog en plats i Elitserien, medan den 20:e september 2008 markerar invigningen av Lindab Arena. Förste målskytt i arenan blev Jakob Johansson då Rögle besegrade Färjestad med 4-1.
Rögle BK vill rikta ett stort tack till Sven Agnélius, Gunilla Bokelund-Bengtsson, Jan Bokelund, Jim Brithen, Tim Brithén, Nils-Ivar Johansson, Göran Tuvesson, Rolf Söderholm samt Tånga Bygdegårds styrelse. Det är med deras information och kontaktnät som sammanställningen har möjliggjorts.
Fakta om Rögle Gård har hämtats från Sylve Åkessons "Skånska slott och herresäten: Rögle”, som kan nås på https://web.archive.org/web/20070303114527/http://www.algonet.se/~sylve_a/roegle.html
Nils-Ivar Johanssons hemsida "Skånska Markuleringsstämplar", med fakta om fler av Rögles byggnader, finns på https://www.hemmavidstamps.com/
Artiklen publicerades ursprungligen 18:e december 2018
